Digital lagring lyfts ofta fram som ett miljövänligt alternativ till pappersarkiv. Man slipper ”fälla träd”, skriva ut och lagra fysiskt, det låter som en hållbar lösning. Men även den digitala infrastrukturen har en fysisk verklighet med tydlig miljöpåverkan. För att skapa hållbara e-arkiv krävs mer än smart teknik, vi behöver ta flera genomtänkta val längs vägen.

I denna artikel vill jag nyansera bilden av hållbar arkivering. För att göra e-arkiv hållbara räcker det inte med modern teknik, det kräver även nya perspektiv på urval, lagringsmedia, gallring och livscykelhantering. Det är hög tid att bredda samtalet om e-arkiv och låta dessa perspektiv ta större plats. För i grunden handlar hållbar arkivering om medvetna val; om vad vi sparar, varför, hur länge och på vilket sätt.

Varje dokument vi lagrar i e-arkiv kräver energi, material och infrastruktur. Inte bara idag, utan under hela sin lagringstid. Även ett till synes litet dokument förbrukar energi så länge det lagras på våra servrar. Utöver själva lagringen tillkommer ytterligare bruk av energi och infrastruktur från backuper, speglingar, indexering och framtida migreringar. Med tiden blir den sammanlagda resursanvändningen betydande.

Digital lagring kräver som sagt inte bara el, den kräver infrastruktur. Varje megabit som lagras digitalt måste förvaras och hanteras någonstans fysiskt: på servrar och diskar som kyls, underhålls och kommunicerar via nätverk. I takt med att datamängderna växer krävs fler diskar, en uppgraderad infrastruktur och migreringar för att hålla allt i gång. Varje serverhall som någon gång har tillverkats, transporterats och installerats måste till slut tas ur drift och återvinnas eller kasseras.

Tillverkningen av serverutrustning och annan infrastruktur ger upphov till betydande koldioxidutsläpp, inte bara under drift, utan redan i tillverknings- och leveranskedjan. Den kräver sällsynta jordartsmetaller, koppar, aluminium, litium, kobolt och neodym vilket är ämnen som ofta bryts under miljömässigt och/eller socialt tveksamma förhållanden. Dessutom kräver stora serverhallar kylning vilket använder ytterligare resurser. Det innebär att miljöpåverkan finns långt innan första filen lagras i ett e-arkiv.

När information inte längre tar fysisk plats är det lockande att samla på sig mer information, men mot bakgrunden av mina tidigare argument blir det tydligt varför mängden lagrad information spelar roll. När vi lagrar information utan tydligt bevarandevärde ökar vi belastningen på infrastrukturen utan att någon egentlig nytta uppstår för verksamheten, allmänheten eller forskare. Varje fil vi förvarar kräver el, backup och framtida migrering, oavsett om den någonsin öppnas igen.

All information som skapas är inte värd ett evigt liv. Genom att minska mängden data vi sparar kan vi bromsa den materiella omsättningen, minska behovet av ny utrustning och därmed begränsa den totala klimatpåverkan av vår digitala infrastruktur. Ett hållbart e-arkiv kräver alltså inte bara tekniska lösningar, utan också aktiva beslut om vad som faktiskt är värt att bevara. Det kräver ett medvetet urval redan från början där varje dokumenttyp, metadatapunkt och dataset bedöms utifrån sitt syfte och sin långsiktiga relevans. Detta urval blir allt svårare att göra med dagens breda flora av lagringsplatser.  

Indexering av filer har också en miljöpåverkan och bör inte heller användas slentrianmässigt. När vi indexerar serier skapas separata databaser eller sökfiler som gör innehållet snabbare att hitta men som samtidigt använder lagringsutrymme och bidrar till en ökad resursförbrukning, inte minst vid uppdateringar och migreringar. Även här behöver vi väga nyttan med detta mot miljömässig kostnad och fundera på om fullständig sökbarhet alltid är nödvändigt.

En annan åtgärd för att minska onödig belastning är att välja filformat som är kompakta. Genom att använda format som kräver mindre lagringsutrymme kan man använda e-arkiv på ett mer resurseffektivt sätt. Några exempel på kompakta format är pdf/a, tiff och csv.

Man kan argumentera för att molntjänster är ett hållbart alternativ till lokal lagring och det finns goda skäl till det. De stora aktörernas datacentra är byggda för maximal energieffektivitet. De använder förnybar energi och avancerade system som optimerar kylning och belastning i realtiddå belastningen fördelas mellan olika servrar och datacenter så att enskilda servrar inte överbelastas eller står oanvända. Den senaste versionen av hårdvaran ger en bättre prestanda per watt än äldre servrar som ofta står och surrar i kommunala serverrum. På ytan ser det här ut som en tydlig miljövinst. Molntjänster gör det också möjligt att dela resurser över många organisationer, vilket minskar slöseri av el och tillverkning av ineffektiv hårdvara. I stället för att varje organisation ska ha egen kapacitet för sina högsta belastningstoppar som kanske bara inträffar några gånger per år kan molnet använda samma resurser mer jämnt och effektivt. Informationen lagras dock ofta långt bort i andra länder eller på andra kontinenter vilket ökar nätverkstrafiken och därmed också energiförbrukningen. Även här krävs medvetna val och att man se till helheten av energiförbrukningen.

Även säkerhetsåtgärder för med sig en miljöpåverkan. Varje gång vi speglar data för redundans, skapar backupkopior eller använder kryptering och intrångsskydd ökar resursförbrukningen. Ju mer vi sparar, desto mer energi går åt till att skydda informationen. Särskilt känslig information kräver kraftfulla lösningar, med avancerade säkerhetslager och kontrollerad åtkomst, vilket i sin tur driver upp både kostnader, teknisk komplexitet och energianvändning. Här kan högre hållbarhet uppnås genom att se till att information skyddas på rätt nivå och att man exempelvis inte krypterar i onödan.

Att införa livscykelprinciper för information är ett effektivt sätt att öka hållbarheten. Högfrekvent använd information bör lagras så att den är snabbtillgänglig, men när åtkomstbehovet är lågt kan informationen flyttas till energisnålare lösningar i offline-media. Det handlar om att se arkivet som ett välskött bibliotek; vilka ”böcker” ligger framme och vilka tas fram vid behov?

”Ett hållbart e-arkiv kräver alltså inte bara tekniska lösningar, utan också aktiva beslut om vad som faktiskt är värt att bevara.”

När det gäller offlinelagring är magnetband ett av de självklara alternativen. De är billiga, energisnåla och lämpar sig väl för långtidsarkivering av information med låg åtkomstfrekvens. Dessutom erbjuder de en hög grad av robusthet. Magnetband när de är lagrade på rätt sätt är mindre sårbara för datakorruption, cyberattacker och teknisk obsolescens än lagring på servrar. I en tid där digital information är utsatt för säkerhetshot är det viktigt att tänka hållbart även ur ett riskperspektiv.

Magnetband kräver dock planering och en acceptans av att all information inte måste vara omedelbart tillgänglig, men som en del av en genomtänkt arkivstrategi är det en väg väl värd att utforska. Som bekant enligt OAIS-modellen (Open Archival Information System) delas ett digitalt arkivobjekt upp i själva innehållet (en fil) och dess tillhörande metadata (information som beskriver innehållets struktur, kontext och bevisvärde). Enligt OAIS är det fullt möjligt att lagra dessa komponenter separat, så länge sambandet mellan dem bevaras. Det är här magnetband kommer till sin rätt där de kan användas för att effektivt lagra stora mängder innehåll, medan metadata kan lagras mer lättillgängliga på online lagringsmedia för att möjliggöra sökning. På så sätt kombineras energisnål och säker långtidslagring med snabb åtkomst till arkivets metadata.

I vissa fall kan faktiskt papper vara ett hållbart alternativ, särskilt för information som är i dokumentformat och som sällan används men som ändå behöver finnas tillgänglig under en lång tid. Ett tryckt dokument kräver ingen el för lagring eller läsning, inga migreringar och inga systemuppdateringar. Till skillnad från digital lagring är pappersbaserade arkiv ofta en engångsinvestering ur energisynpunkt. Ett tryckt dokument kräver inga kontinuerliga resurser för att vara läsbart, vilket i vissa sammanhang gör det till ett hållbart alternativ. Det ligger där det ligger och bör fortfarande vara fullt läsbart om 80 år utan att ha dragit en enda extra watt.

Papper har också fördelen att det blir påtagligt när informationen som sparas inte är av värde för eftervärlden. En hylla full av arkivkartonger med information av lågt värde väcker ofta tydligare frågor från omgivningen än om informationen ligger i ett gigantiskt digitalt arkiv där denna försvinner i mängden.

Naturligtvis är papper ingen universallösning. Det kräver fysisk plats, är känsligt för fukt och brand och lämpar sig dåligt för information som behöver vara sökbar eller delbar. Men i en helhetssyn på hållbar arkivering där energiförbrukning över tid vägsmot faktisk åtkomstfrekvens, bör även analoga lösningar få ta plats; inte av nostalgiska skäl utan som ett medvetet miljöval. Alla medier har sin tid och plats och ibland är den platsen en hylla, inte en serverhall.

Slutord

Att arbeta hållbart med e-arkiv handlar i grunden om att ställa frågor:

Varför sparar vi detta?

Behöver det vara lätt tillgängligt?

Och i så fall hur länge?

Hållbarhet börjar inte med teknik, utan med resonemang. Det handlar om att byta perspektiv från att lagra för säkerhets skull, till att bevara i ett tydligt syfte. Det kräver mod att våga gallra.

Vi behöver införa principer för informationslivscykeln där data får ett planerat liv, från skapande, genom aktiv användning, till arkivering eller gallring. Vi behöver anamma nya perspektiv där lagringslösningar som inte bygger på ständig tillgång till el kan användas till lagring av dokumenttyper där det passar. Vi kan kombinera onlinelagring med välvalda analoga lösningar. Respektive lösning kan användas under hela eller delar av informationens arkiveringsfas beroende på tillgänglighetskrav.  

Slutligen handlar det om att ta ansvar för den miljöpåverkan våra arkiv faktiskt har. E-arkiv har också framtida kostnader, tekniskt åtaganden och miljöavtryck. Genom att tänka hållbart kan vi göra arkiven mer robusta, mer meningsfulla och mer relevanta för kommande generationer.

Det är dags att gå från ”spara allt” till ”bevara med omtanke”.

---

Andrew Tutt-Wixner

Roll: E- tjänstutvecklare, Mora kommun Andrew är en e-arkivarie som brinner lite extra mycket för ETL och älskar den kreativa processen vare sig det är framför arbetsdatorn eller med hemmaprojekt.