Hur kan man använda nya tekniska lösningar för att minska lärarnas administrativa uppgifter i klassrummet? I ett unikt pilotprojekt har Anderstorpsgymnasiet i Skellefteå kommun testat automatisk elevregistrering genom taggar, telefonappar och ansiktsigenkänning i samarbete med Tieto. Reaktionerna på projektet har varit positiva från både elever och lärare.
Varje år lägger lärarna på Anderstorpsgymnasiet i Skellefteå 17 280 timmar, motsvarande tio heltidstjänster, på att närvaroregistrera elever på lektionerna. Registreringen är en förutsättning eftersom lagstiftningen ställer krav på att skolan ska följa upp frånvaro och att skolor därför varje dag måste rapporteratill vårdnadshavarna hur närvaron ser ut på varje enskild lektion.
– Med automatisk registrering behöver inte eleverna längre oroa sig för att läraren tar fel på person eller glömmer bort att ge dem närvaro. Läraren kan dessutom komma igång med sina lektioner direkt, utan att bli störd av eftersläntrare. Vi ville hitta sätt att höja kvaliteten på skolan genom att lösa de här problemen, berättar Tommy Lindmark, IT-strateg, Skellefteå kommun.
Anderstorpsgymnasiet beslutade att skolan skulle delta i ett pilotprojekt tillsammans med Tieto där möjligheterna att införa automatisk registrering undersöktes. En klass valdes ut som testgrupp och de fick under åtta veckor genomföra försöket ”Future classroom”.
Elever och föräldrar fick ge sitt samtycke till personuppgiftsbehandlingen och man gick grundligt igenom säkerheten och rådgjorde med kommunens dataskyddsombud.
Flera olika tekniska lösningar undersöktes, bl.a. en smartphoneapp, taggar som skulle registrera närvaron i en Raspberry pi (en minidator) och ansiktsigenkänning.
Appen uteslöts tidigt eftersom det visade sig att de flesta elever hade Iphone och appen var enbart utvecklad för Android.
Taggen som användes var i form av ett kreditkort, fast tjockare, och registreringen gjordes via en inlåst mikroprocessor i klassrummet som känner av taggen på cirka 2 meters avstånd. Den kräver inget annat av eleven än att denne har med sin tagg. Det visade sig att det inte var helt lätt att komma ihåg att ta med sig taggen och vid testets andra vecka hade 60 % av eleverna glömt att ta med den till skolan. Detta gjorde att ansiktsigenkänning seglade upp som ett bättre alternativ.
Ansiktsigenkänningen hanterades med en enkel webbkamera som kopplades med en kabel till en inlåst minidator. Eleven fotograferas med ett antal bilder och med hjälp av en mjukvara lagras mätvärdena i minidatorn. När eleven passerar objektivets synfält jämförs bilden av eleven mot de mätpunkter som identifierar eleven. När punkterna överensstämmer till en viss procent tänds en grön lampa som indikerar att eleven är närvarande. Tekniken visade sig fungera bra och hanterar även avvikelser från den inlästa datan som skägg, glasögon eller keps.Utvärderingen av dessa lösningar gav vid handen att det som fungerade bäst var ansiktsigenkänning eftersom den var oberoende av tekniska hjälpmedel som att ett kort måste tas med eller att appen endast fungerar på Android.
En fördel med ansiktsigenkänning som eleverna har nämnt är att man inte behöver ha med sig något för att bli registrerad – man kan inte glömma sitt ansikte hemma. Skolan och kommunen kommer nu att utvärdera resultatet för att se om man vill gå vidare med automatisk registrering som en permanent lösning.
Den tekniska lösningen var relativt enkel och krävde ingen dyr utrustning i det här fallet även om en fortsättning på projektet kan komma att innehålla betydligt mer avancerad utrustning. Det var en billig kamera som användes och en framtida lösning kommer sannolikt att använda utrustning av högre kvalitet och tillförlitlighet.
Projektet fick stor uppmärksamhet både i branschmedia och i riksnyheter och uppmärksammades också med ett pris. Branschföreningen IT SMF Sverige tilldelade projektet pris för bästa ”It Service Management-projekt” med motiveringen ”Med ett pragmatiskt förhållningssätt och användandet av moderna IT-teknologier och metoder så har initiativet tagit ett problem och löst det på ett innovativt sätt”.
Projektet uppmärksammades också av Datainspektionen som tyvärr inte ansåg att fördelarna med förbättrad kvalitet och säker närvaroregistrering motiverade personuppgiftsbehandlingen. Datainspektionen påbörjade i stället en tillsyn där de inledningsvis ställde ett antal frågor om hur projektet hade hanterat bestämmelserna i dataskyddsförordningen bland annat den rättsliga grunden för behandlingen, om kommunen hade gjort en konsekvensbedömning och varför inte ett förhandssamråd hade begärts.
Skellefteå kommun besvarade frågorna som ställdes i samband med tillsynen och antog att det endast handlade om en formell tillsyn med frågor som skulle besvaras och att Datainspektionen skulle nöja sig med det gediget genomförda förarbetet som gjorts med eventuellt några anmärkningar rörande detaljer som kunde ha gjorts bättre.
Men Datainspektionen gjorde en helt annan bedömning än kommunen och i det beslut som fattades var budskapet att kommunen hade brutit mot tre artiklar i dataskyddsförordningen:
artikel 5 dataskyddsförordningen genom att behandla elevers personuppgifter på ett för den personliga integriteten mer ingripande sätt och omfattat fler personuppgifter än vad som är nödvändigt för det angivna ändamålet (närvarokontroll),
artikel 9 genom att ha behandlat känsliga personuppgifter (biometriska uppgifter) utan att för behandlingen ha ett giltigt undantag från förbudet att behandla känsliga personuppgifter och
artiklarna 35 och 36 genom att inte ha uppfyllt kraven på en konsekvensbedömning och inte ha kommit in med ett förhandssamråd till Datainspektionen.
Datainspektionen ansåg att elever inte kan lämna ett samtycke till personuppgiftsbehandlingen eftersom de är i en beroendeställning till skolan och därför sannolikt inte gjort detta frivilligt. Enligt Datainspektionens anvisningar är samtycke inte möjligt att göra i offentlig sektor eftersom den enskilde alltid är i beroendeställning gentemot det allmänna och kan därför inte användas som grund för personuppgiftsbehandling. Det innebär att personuppgiftsbehandlingen enligt deras förmenande saknar laglig grund. De anser också att eftersom det handlar om ny teknik måste både konsekvensbedömning och förhandssamråd genomföras.
Gymnasienämnden, som är personuppgiftsansvarig för behandlingen, beslutade att överklaga beslutet med följande motiveringar:
Kommunen delar inte heller uppfattningen
att det handlar om ny teknik eftersom ansiktsigenkänning som metod har använts och de senaste tio åren fått en allt större spridning.
Eleverna och elevernas vårdnadshavare har lämnat sitt samtycke och delar uppenbarligen inte Datainspektionens uppfattning att de är i en beroendeställning gentemot skolan vilket framgår av intervjuer med eleverna men också av att det var sju av 29 elever som valde att inte delta i försöket.
Eftersom Datainspektionen i sitt tillsynsbeslut hade skrivit att det var osannolikt att eleverna skulle ha lämnat sitt medgivande frivilligt och kommunen inte delade den uppfattningen kändes det viktigt att fånga in elevernas uppfattning på nytt och ta med deras synpunkter i det överklagande som lämnades in till förvaltningsrätten i Stockholm.
Kommunens dataskyddsombud och projektledare tog kontakt med skolan för att genomföra intervjuer med de elever som hade varit med i projektet. Klassen besöktes och eleverna fick svara på frågor om hur de upplevt försöket med ansiktsigenkänning.
Klassen som helhet var positiv och bekräftade de synpunkter som hade kommit fram i försöket. Det vill säga att de tyckte att det var intressant att vara med. De kände sig trygga med registreringen med hjälp av en optisk lins där de faktiskt kunde se att de blev närvaroregistrerade eftersom en lampa blinkade grönt när de passerade genom klassrumsdörren. De kände inte att de var tvingade att delta eller att det skulle ha fått konsekvenser om de valt att avstå.
Därefter valdes slumpmässigt tre elever ut för att genomföra individuella intervjuer. Det resultatet skilde sig inte från det som hela gruppen vittnat om.
Nedan följer citat från besöket som genomfördes:
Elev 1 –
”Jag ville vara med men jag kunde inte, mina föräldrar bor i annan kommun och kunde inte skriva på samtycket.”
Elev 2 –
”Det var ju frivilligt, man kunde vara med eller inte och om man valde att vara med skulle föräldrarna skriva på.” ”Det var ingen påverkan, både jag och resten av klassen tyckte att det skulle vara roligt att vara med.” ”Man hade ju ett val om man ville vara med eller inte – man fick ju säga nej.”
Elev 3 –
”Det var flera som sa att de inte ville vara med – men det spelade ingen roll för mig, jag ville vara med.”
Elev 4 –
”Jag var en av eleverna som sa nej och jag kände mig inte tvingad. Tieto var väldigt tydliga i att om du vill vara med så får du vara med och om du inte vill vara med så behöver du inte vara med.” ”Om jag skulle få frågan idag så skulle jag vilja vara med för jag tycker det är en intressant teknik och det underlättar arbetet för lärarna.”
Elev 5 –
”Dom som inte ville vara med sa det direkt och då var dom inte med liksom.” ”Det var en kul grej som man ville vara med på för att se vad som skulle hända.”
Elev 6 –
”Det var väldigt mycket information från projektet och även en och en. ”Jag kände inte att man var tvungen och jag var inte med från början för jag hade glömt att lämna in mitt medgivande och kom in med det senare för att jag ville verkligen vara med Den information som getts har också varit tydlig både muntligt och skriftligt där det framgått att det är frivilligt att vara med och att de som inte vill delta är fria att avstå utan att det får några konsekvenser.”
Det finns också stöd för uppfattningen att det är möjligt att delta i frivilliga integritetskänsliga projekt om informationen är tydlig. Detta har Justitieombudsmannen fastslagit i ett beslut som visserligen inte rör ansiktsigenkänning men frivilliga drogtester som också är känsliga personuppgifter. Dessa uppgifter har minst lika hög grad av känslighet ur dataskyddslagstiftningens synpunkt och de är därtill också sekretessbelagda i enlighet med offentlighets- och sekretesslagen.
Den blankett som användes för samtycke såg ut så här:
SAMTYCKE FÖR DELTAGANDE I PROJEKT
FRAMTIDENS KLASSRUM ANDERSTORSPS
GYMNASIUM SEPTEMBER TILL DECEMBER 2018
Jag har tagit del av informationen kring studien och är medveten om hur den kommer att gå till.
Jag/Mitt barn deltar i denna studie helt frivilligt och har blivit informerad om vad syftet med deltagandet är.
Jag ger mitt medgivande till Tieto Sweden AB att lagra och bearbeta den information som insamlas under studien under den angivna studieperioden.
Elevens namn
Elevens signatur
Vårdnadshavarens Namn (för elever under 18 år):
Vårdnadshavare signatur (för elev under 18 år):
Kommunen delar inte heller uppfattningen att det handlar om ny teknik eftersom ansiktsigenkänning som metod har anv-änts och de senaste tio åren fått en allt större spridning.
En googling på ”facial recognition” visar att tekniken användes redan i mitten på 60-talet av den amerikanska militären och kan därför knappast anses som tekniskt revolutionerande även om det kanske är första gången den används just för det här ändamålet.
Förvaltningsrätten i Stockholm har fattat beslut i ärendet och har utan annan motivering än att förvaltningsrätten anser att det inte har kommit fram skäl att göra någon annan bedömning än den Datainspektionen gjort i det överklagade beslutet beslutat avslå överklagan. Datainspektionen har således enligt Förvaltningsrätten haft fog för sitt beslut och överklagandet ska därför avslås.
Om beslutet från Datainspektionen blir prejudicerande kommer det att få konsekvenser för möjligheten att förbättra kvaliteten i den offentliga sektorn med hjälp av ny teknik om biometriska data inte kan användas med samtycke som grund. SKR, som är intresseorganisation för Sveriges kommuner, Kommer därför att hjälpa till att granska beslutet och formulera en Ansökan om prövningstillstånd och ytterligare skäl för överklagan till Kammarrätten med motiveringen att det är av vikt för stor vikt för rättskipningen att beslutet tolkas. Det är första gången en myndighet får en sanktionsavgift enligt dataskyddslagstiftningen och det första gången frågan om samtycke inom den offentliga sektorn prövas.
Det skulle inte förvåna om det här går ända upp till Högsta förvaltningsdomstolen med tanke på ärendet principiella betydelse för möjligheten att utveckla välfärden i offentlig sektor.
Skellefteå kommun ser fram emot att få ett avgörande i den här frågan som kommer att få stor betydelse både för kommunens möjligheter att utveckla välfärden med modern teknik men också genom att avgörandet får prejudicerande effekt för hela myndighetssverige.
Vidare läsning
https://computersweden.idg.se/2.2683/1.723024/skelleftea-overklagar-gdpr-bot
https://www.bbc.com/news/technology-49489154
ISAK NYBERG
Beskriver sig själv som en äldre byråkrat i en större kommun vars huvudsakliga uppgifter är att arbeta med informationssäkerhet och dataskydd. Jag är också dataskyddsombud åt de flesta nämnder i Skellefteå kommun samt även åt en rad inlandskommuner (Vilhelmina, Åsele, Dorotea, Norsjö, Malå, Arjeplog och Sorsele).
