Sedan medeltiden har många människor i Sverige haft motiv för att hålla reda på sin släkt. Främst handlade det om hålla reda arvsrättigheter, vilka också reglerade förköpsrätt till jord, och att man inte gifte sig med för nära släkt (inom så kallade förbjudna led). Under 1500-talet när adelskapet kom att bli en fråga om börd tillkom ytterligare skäl. Det gällde då att kunna dokumentera att alla förfäder fyra generationer tillbaka (de så kallade 16 anorna) alla var av adlig börd. En omöjlighet för 1600-talets alla nyadlade vilket ledde till många fantasifulla konstruktioner.
Handlingar som dokumenterat jordtransaktioner har alltid varit och är fortfarande därför viktiga källor för släktforskare. När den borgerliga släktforskning slog igenom i slutet av 1800-talet hade man dock en uppsättning nya källor till sitt förfogande; kyrkoböckerna. Dessa hade tillkommit under loppet av 1600- och 1700-talen och blev nationellt reglerade med 1686 års kyrkolag. Metodmässigt gick det till så att släktforskaren antingen besökte de individuella församlingarna och studerade kyrkböcker eller tillskrev församlingarna och bad om upplysningar. Att skriva till församlingarna blev sedan intill långt in på 1900-talet släktforskarens huvudsakliga metod att i vart fall starta upp släktforskningen. Många äldre släktforskares efterlämnade handlingar är fyllda med sådan korrespondens.
Två viktiga steg togs under 1900-talet. För det första så började den regionala statliga arkivorganisationen byggas upp i och med etablerandet av Landsarkivet i Vadstena 1899. Successivt överfördes bland annat de äldsta kyrkoarkiven till landsarkiven, en långdragen process som inte avslutades förrän in på 2010-talet i vissa enskilda fall. Allteftersom landsarkiven etablerades kunde släktforskaren i vart fall fortsätta släktforskningen på det regionala landsarkivet. Var släktforskaren bodde avgjorde då om det var behändigt eller inte. Inrikes semesterresor fick säkert sin särskilda prägel i familjer med släktforskare.
För det andra började mormonerna av religiösa skäl fotografera av bland annat men inte uteslutande kyrkoarkiven. I gengäld fick Riksarkivet kopior av dessa bilder som kunde dupliceras och lånas ut till släktforskare via biblioteken. Vi är många av dagens släktforskare som en gång började med dessa så kallade rullfilmer i någon skrubb i vårt lokala stadsbibliotek. De källor man hade på bordet var till antalet begränsade och beställningstiderna för nya ganska långa. Man behövde dock inte resa. Efter hand kunde dock släktforskare köpa filmerna inte minst när de blev tillgängliga i form av så kallade mikrofiche och skaffa sin egen läsapparat.
Från millennieskiftet har vi sett två starka utvecklingslinjer, digitisering och digitalisering, som båda avsevärt förändrat förutsättningarna för den moderna släktforskningen. Med ett allt mer utvecklat internet etablerades en ny distributionskanal hem till släktforskarna för distribution av källmaterial. Det »enda« som krävdes var att källmaterialet digitiserades. Aktörer har kommit och gått och idag kvarstår framförallt myndigheten Riksarkivet och det privata ArkivDigital. De inte bara förvaltar redan digitiserat material utan digitiserar också nytt källmaterial. Någon uttömmande beskrivning av det digitiserade källmaterialet är knappast möjlig men här ges några smakprov.
Riksarkivet bygger en del av sin digitiseringsverksamhet på de filmer som man fick från mormonerna. Bland detta finns inte bara kyrkoarkiv utan ett stort material från skatteförvaltningen exempelvis landskapshandlingar från framförallt 1500-talet, mantalslängder från 1640-talet till 1820 i form av de kopior som skickades till Stockholm och idag förvaras på Riksarkivet, arkivmaterialet från Älvsborgs andra lösen och den militära förvaltningen i form av rullor och generalmönsterullorna av olika slag från 1600-talet och framåt. Riksarkivet nydigitiserar dock även material som exempelvis arkivmaterial från Älvsborgs första lösen och 1600- talets geometriska jordeböcker.
ArkivDigital däremot använder inte mormonfilmerna utan fotograferar alla arkivhandlingar som ska digitiseras på nytt i färg med modern teknik. I sin portfölj har man framförallt alla kyrkoarkiv. Även 1600-talets rullor och generalmönsterrullorna finns i färg. Eftersom mantalslängder i normalfallet upprättades i tre exemplar och i den mån de är sparade finns i tre olika arkiv har man valt att fotografera länsstyrelsernas exemplar och i den mån dessa saknas komplettera med bilder från andra arkiv. ArkivDigital har även till in på första delen av 1700-talet digitiserat de så kallade renoverade domböckerna. Det är avskrifter av häradsrätternas och rådhusrätterna konceptdomböcker som skickades in till Svea respektive Göta hovrätt, så att dessa skulle kunna överse rättstillämpningen i underrätterna, och idag förvaras i hovrätternas arkiv.
Digitaliseringen var i vart fall initialt intimt sammanhängande med vad som var känt som 1900-talets sekretessmur. För kyrkböckerna gällde från mitten av 1930-talet 70 års sekretess. Hur skulle man kunna ta sig förbi den? Här kom Carl Szabad (1947–2015) och Sveriges släktforskarförbund att spel en avgörande roll genom utgivningen 1997 av den första versionen av Sveriges dödbok 1968–1996 (version 1). Den innehöll ett register på alla döda 1968–1996 baserat bland annat på SPAR. I källmaterialet saknades dock namn och adress för döda 1968–1996. Version 2 kompletterade med döda tillbaka till 1950 från SCB:s dödsorsaksregister, även dessa utan namn och adress samt (förstås) dödsorsak. Version 3 och 4 kompletterade tillbaka till 1947 samt manuellt namn och adress där detta saknades. Idag är version 8 omfattande 1830–2020 den aktuella. Här har historiska uppgifter kompletterats manuellt. Databasen Sveriges befolkning 1970 gavs ut av Sveriges Släktforskarförbund 2002 på Carl Szabads initiativ baserad på skattemyndigheternas digitala mantalslängder för 1971.
Dessa initiativ har fått en rad efterföljare inte bara producerade av Sveriges släktforskarförbund utan även av Riksarkivet och ArkivDigital. Så finns exempelvis varianter på Sveriges befolkning 1890 för 1870, 1880, 1900, 1910, 1930, 1940, 1950, 1960, 1970, 1975, 1980, 1985, 1990 och 2000 utgivna av olika huvudmän. ArkivDigital har även ett närmast heltäckande befolkningsregister kallat Befolkningen i Sverige 1800–1947 baserat på avskrifter av framförallt husförhörslängder och församlingsböcker.
För merparten av dessa register har motivet knappast varit att bryta 1900-talets sekretessmur utan istället har motivet varit att skapa hjälpmedel för släktforskare. För erfarna släktforskare har utvecklingen inneburit närmast en revolution genom kombinationen av via internet tillgängliga digitala sökverktyg och digitiserade källor. Medan man tidigare var tvungen att ägna mycket tid åt ofta ganska basala källor i kyrkoarkiven så är de nu i många fall ett snabbt övergående fas i släktforskningen. Istället kan man ägna tid åt de mer krävande domstolsarkiven och skattehandlingarna varav mycket alltså är digitiserat. Inte minst att man kan växla mellan olika arkiv som fysiskt förvaras på olika platser i landet utan att lämna skrivbordet har haft konsekvenser.
Produktiviteten i släktforskningen, om man så får uttrycka det, har ökat kraftigt. Med samma tidsinsats utförs idag bra mycket mer släktforskning än för tio år sedan; inte bara tid som tidigare ägandes åt resor och korrespondens kan högre grad ägnas åt släktforskning utan även tid i väntan nya volymer skulle forslas fram från arkivens djup till forskarbordet i läsesalen. Genom att släktforskare kan ägna mer tid åt mer kvalificerade arkiv har de dessutom behövt höja och har höjt sin kunskaper inte minst när det gäller att läsa 1600- och 1700-talens gotiska handskrift. Men även kunskaperna om källornas tillkomst och därmed om vad de kan berätta har ökat.
De mer tidskrävande arkivbesöken kan då planeras bättre och få en annan inriktning. Få åker idag till landsarkiven för att ta del av kyrkböcker och väl där får man av slitageskäl ändå bara läsa de digitala versionerna. Nnej, arkivbesöken blir istället fokuserade på icke-digitiserat material och sådan finns det fortfarande otroliga mängder av inte minst bilagor till olika digitiserade handlingar. Det kan exempelvis röra sig om domstolarna så kallade inneliggande handlingar eller länsräkenskapernas verifikationer.
Det är klart att trösklarna har sänkts även för nybörjare då det i praktiken är möjligt att skapa sig ett släktträd tillbaka till cirka 1800 utan att direkt använda några samtida källor. Det är naturligtvis trevligt men samtidigt är digitala register bearbetningar av källor och fel av olika slag kan alltid smyga sig in. Saknas då kunskap och/eller insikter vad gäller grundläggande källkritik, som att bearbetningarnas uppgifter måste kontrolleras mot originalkällorna, kan en nybörjare lätt hamna fel. Det kan också vara svårt om man inte har en bra handbok eller går en introduktionskurs i släktforskning att vara helt på det klara över det material man använder egentligen är för något.
Ytterligare en komplikation är många kommersiella aktörer erbjuder en tjänst där man skapar släktträden hos aktören och inte lokalt på den egna datorn. Därifrån är steget inte långt att aktören erbjuder möjligheten att söka efter matchningar mellan det egna släktträdet och hos släktträd som andra kunder skapat samt möjligheten att länka ihop de olika släktträden. Här blir förstås de källkritiska problemen än större. Medan det i de digitala registren framgår vad som är den ursprungliga källan vilken som därmed kan kontrolleras behöver den uppgiften inte alls finnas i det andra släktträdet
Digiterings- och digitaliseringsprocesserna har alltså i en mening fjärmat släktforskarna från den direkta arkivanvändningen och de direkta arkivbesöken. I en annan mening tränger man djupare in i arkiven än någonsin. Medan man nästan kan tänka sig att kyrkoarkiven kommit till med syftet att man ska kunna släktforska i dem, vilket i och för sig inte är korrekt, så används dock idag istället arkiv där det är uppenbart att så inte är fallet. De olika skattelängder från 1500- och 1600-talet som används idag bland släktforskare hade inga sådana biändamål. Tvärtom var de utformade för att dokumentera att de skatter som skulle betalades faktiskt betaldes var skatterna sedan knutna till jorden eller till de personer som brukade den. De renoverade domböckerna kom till för att övervaka att de lokala domstolarna dömde enligt lagen. Ändå kan de vara den enda återstående artefakten av en tvist mellan släktingar om jord där deras släktskap framgår med all önskvärd tydlighet.
Om Michael Lundholm
Michael Lundholm. Professor i nationalekonomi vid Stockholms uni-versitet. Kassör i Genealogiska Föreningen, redaktör för Svensk Genealogisk Tidskrift. Har tidigare publicerat genealogiska arbeten bland annat i Svensk Genealogisk Tidskrift, Släkt och Hävd och Släktforskarnas årsbok. Författare av Källkritik och källhänvisningar. Handbok 11, Sveriges släktforskarförbund,
2016.
