Svenskt Rockarkiv – Arkivet för Svensk Populärmusik av Stefan Ölvebring

Foto på en trappa som leder uppåt. På denna en bild med namn på artikeln och författarens namn

Hur såg pokalen ut som Little Gerhard fick då han blev utnämnd till Sveriges Rockkung 1958? Hur känns tyget på Kurt Olssons originalkostym? Hur känns det att sitta i gruppen The Hives turnébuss? Detta och mycket, mycket mer kan du uppleva om du besöker Svenskt Rockarkiv i Hultsfred. Arkivet samlar nämligen på allt som har en koppling till svensk populärmusik att göra.  

Den ideella organisationen Svenskt Rockarkiv bildades sommaren 1993 då fyra statliga institutioner inom musikområdet undertecknade uppropet ”Dags att rädda rocken!”. Anledningen var att mycket av det material som skildrade den svenska rockens pionjärtid riskerade att försvinna. Många skivbolags arkiv gallrades ut i och med övergången från vinyl till CD och flera skivbolag upphörde med sin verksamhet eller övergick i utländsk ägo. Det blev därför, och blir fortfarande hela tiden allt svårare att lokalisera sådant som kan vara intressant för såväl forskare som en musikintresserad allmänhet. Svenskt Rockarkiv är ett öppet arkiv och kunskapsbas för forskning kring alla tänkbara aspekter av svensk populärmusik som fenomen.  

Svenskt Rockarkiv verkade de första åren genom en informell arbetsgrupp med företrädare för bl.a. de institutioner som tog initiativet till bildandet: Statens kulturråd, Musikmuseet, Statens ljud- och bildarkiv och Svenskt visarkivs jazzavdelning. I juni 1994 undertecknades ett avtal där dessa institutioner tillsammans med SKAP (Föreningen Svenska Kompositörer av Populärmusik) förbinder sig att:  

• samla och dokumentera vittnesbörd om populärmusiken i Sverige,  

• förteckna, vårda och vetenskapligt bearbeta samlingarna,    

• hålla samlingar och dokumentation tillgängliga för forskare och andra intresserade och 

• levandegöra samlingar och dokumentation genom utställningar, program och publikationer.  

Under arkivets första 10 år var samlingarna förlagda till Stockholm och dåvarande Statens Ljud- och bildarkivs lokaler. Finansieringen för arkivet, under denna tid, var mycket knapp och insamlingsarbetet tog aldrig riktigt fart. Statens Ljud- och bildarkiv ställde upp med två stycken 10 %-tjänster samt lokaler för samlingarna, och för att kunna samla in material tog de hjälp av praktikanter via arbetsförmedlingen. Resultatet av de tio första åren var framför allt de två CD-utgivningar som gjordes. Den första, ”Rotmosrock”, är en samling av den tidiga svenska rocken från 50-talet, och den andra, ”Från Plommons till Drain”, är en samling som presenterar svenska kvinnliga rockgrupper de senaste 40 åren. Även ett relativt stort antal objekt kring svensk proggmusik samlades in tack vare den kunnige praktikanten Reine Fiske.  

Under hösten 2002 flyttades arkivet från Stockholm till Hultsfred, och Hultsfreds kommun övertog förvaltningen av samlingarna. Sedan flytten har arkivet expanderat från cirka 1000 objekt till över 500 000 objekt.    


“Ett av Svenskt Rockarkivs mål är att uppnå nationell, statlig status. Det är något som de har jobbat för sedan flytten till Hultsfred 2003. De anser att det inte finns någon logik i att vissa musikaliska musikyttringar dokumenteras med hjälp av statlig finansiering medan andra inte kan förvänta sig detta stöd.”


Vad är det då som Svenskt Rockarkiv samlar på? Det kan vara allt från ett plektrum som Ulf Lundell har spelat på till en turnébuss som gruppen The Hives har använt under sina resor. Kort och gott kan man säga allt som har med svensk populärmusik att göra.  Denna beskrivning ställer dock fler frågor än vad den besvarar.   

Först och främst måste begreppet svenskt förklaras. Enligt Svenskt Rockarkiv så innebär svenskt, svenska artister. De drar alltså gränsen vid den artist som framför verket, inte den som skrivit verket. Till exempel så samlar de inte på låtar med Britney Spears även om vissa av hennes låtar är skrivna av svenska upphovsmän.   

Vidare måste populärmusik definieras. Rockarkivets definition av populärmusik är musik som skapats efter rockens intåg i Sverige (mitten av 1950-talet) och som inte är klassisk musik, traditionell visa eller traditionell jazz. Kort och gott kan man säga att de samlar på allt från dansband till dödsmetall. Varför inte visan och jazzen arkiveras hos Svenskt Rockarkiv beror på att det redan finns nationella arkiv som gör detta.   

Ett av Svenskt Rockarkivs mål är att uppnå nationell, statlig status. Det är något som de har jobbat för sedan flytten till Hultsfred 2003. De anser att det inte finns någon logik i att vissa musikaliska musikyttringar dokumenteras med hjälp av statlig finansiering medan andra inte kan förvänta sig detta stöd.  

Det första som gjordes då arkivet flyttat från Stockholm till Hultsfred var att skapa ett katalogsystem samt en databas för fonogram. Databasen skräddarsyddes för att kunna innehålla all information som kan tänkas finnas med vid en utgivning av fonogram.  

För att databasen skall vara ett så bra forskarredskap som möjligt skrivs all information kring utgivningen in. Allt från artister, låttitlar, studiotekniker, producenter och musiker. Även studior, förlag, skivbolag och distributörer görs sökbara. Eftersom det sker en sådan grundlig inmatning blir sökmöjligheterna mycket bra. Är man intresserad av, till exempel, producenter kan man välja att söka på en viss studio under vissa år och få fram alla producenter som varit aktiva där under perioden. Man kan även korssöka med fler variabler. Om man vill veta vad Janne Schaffer medverkat på för utgivningar görs enklast en s.k. personsökning för att då få upp en lista på alla de roller som just Janne Schaffer haft vid olika utgivningar. Det vill säga allt från vilka låtar han har skrivit, vilka album han har producerat eller varit studiotekniker för, förstås vilka låtar han har spelat på och på vilket instrument, och till och med ifall han har tagit något av fotografierna på konvolutet eller designat omslaget.  

I dagsläget har närmare 60 000 fonogram skrivits in i databasen. Alla dessa fonogram, oavsett format, har även digitaliserats. På den kostnadsfria hemsidan Popfakta.se så är all information sökbar.  

Förutom fonogram så samlar arkivet på allt annat som har en koppling till den svenska populärmusiken såsom tidskrifter, bilder, affischer, scenkläder, instrument och annan kuriosa. Till exempel så övertog arkivet de mastertaper som Polarstudion lämnade efter sig då studion stängde. I samlingarna ingår i dag även det arkivmaterial som festivalarrangören Rockparty lämnade efter sig då Hultsfredsfestivalen gick i konkurs. Utöver dessa stora donationer så trillar det in donationer från privatpersoner, artister och skivbolag, i en strid ström.  Databaser för dessa kategorier finns förstås också för att höja tillgängligheten till arkivmaterialet.  

Men det finns förstås mycket kvar att göra inom detta stora kulturarvsområde.  Det primära är kanske att fortsätta att dokumentera och samla in befintligt källmaterial, Här rör det sig om att dokumentera var källor kring populärmusiken i Sverige finns samt vad de innehåller för material. Detta arbete pågår genom att ett omfattande kontakt- och adressregister har skapats, vilket i förlängningen skapar förutsättningar för dokumentation och insamling av källmaterial. I de fall där innehavarna så önskar skall Svenskt Rockarkiv ha resurser att överta material och bevara det. Exempelvis donerades som nämnts stora delar av Polarstudions samlingar till Svenskt Rockarkiv under våren 2004. Under 2006 fick Svenskt Rockarkiv en stor donation från Sveriges Radio Kalmar på 10 000 fonogram. År 2007 tog Svenskt Rockarkiv över Sveriges Radio Göteborgs arkiv. Dessa samlingar uppgår till cirka 180 000 fonogram. Kartläggningen har inletts av skivbolagens och musikförlagens arkiv. I ett andra skede kommer övriga arkiv och samlingar kartläggas. Det kan röra sig om skivsamlingar, fotosamlingar etc. hos organisationer, institutioner och privatpersoner.  

Vidare skall källmaterial skapas genom dokumentation och insamling. Här handlar det framför allt om att söka upp dem som är och har varit aktiva inom populärmusiken i Sverige och intervjua dem. I samband med detta kommer, om tillstånd ges, unika ljud- och bilddokument i den intervjuade personens ägo att kopieras.  

Tillgängliggörandet av samlingarna är ytterligare en av de stora uppgifter Svenskt Rockarkiv står inför. I dagsläget går det bra att besöka arkivet och få hjälp att söka i samlingarna. Har man inte möjlighet att komma till Hultsfred finns även möjligheten att ringa eller maila frågor kring kulturarvet svensk populärmusik, så gör den trehövdade personalstyrkan sitt bästa för att besvara dessa frågor.   

Under 2020 bytte arkivet plats och går nu att hitta mitt i centrala Hultsfred i toppmoderna lokaler. Ett mindre utställningsrum är iordningställt och nya utställningar genomförs kontinuerligt. Även en permanent större utställningslokal finns i anknytning till Hultsfreds centrum där Hultsfredsfestivalens historia lyfts fram. Hultsfred har vuxit fram som den främsta orten för musikturism i Sverige, och som arkivchef på Svenskt Rockarkiv tycker jag det är jättekul att rockarkivet är med på den resan.  
  

Fler artiklar

Cookie notice
ArkivIT.se använder sig av cookies. Om du inte vill att vi använder cookies vid ditt besök kan du när som helst ändra inställningar för cookies i din webbläsare.