Öppnas i en ny flik

En arkivarie som gick vilse i utvecklarnas värld? Av Magdalena Sjödahl

Jag har alltid vetat att jag vill jobba i det offentligas tjänst. En av mina första tjänster som nyutexaminerad arkivarie för dryga 10 år sedan var i en dokumentcontroller-roll (ett begrepp som då var väldigt innovativt och nytt). Utöver mina arbetsuppgifter i registraturet fick jag tidigt ansvar för olika utvecklingsprojekt. Detta trots att jag inte hade någon speciell teknisk utbildningsbakgrund. Vid den här tiden såg jag mig inte heller som en särskilt teknisk person.  

Jag insåg dock tidigt att utbildningen till arkivarie hade gett mig grunden för att förstå den tekniska utvecklingen, och kanske ännu viktigare förmågan att förstå informationsflöden och vikten av en långsiktig informationshantering som bygger på god struktur, metadata och processer. Utmaningen i dialogerna med IT-personer var att vi använde olika begrepp för att beskriva motsvarande företeelser.  

Sedan den där första tjänsten har jag fått möjlighet att medverka i många olika typer av IT-projekt som syftat till att antingen effektivisera, underlätta eller ens möjliggöra en trygg och säker informationshantering. Jag har haft roller som kravställare, leverantör, testare, implementatör, förvaltare och slutanvändare. Jag har vidareutbildat mig med hjälp av olika kurser inom IT och digitalisering. Jag har lärt mig av kollegor och av att göra fel och få göra om.  

I den roll jag har idag, som VD för ett litet mjukvarubolag som byggt en arkivlösning, får jag vara del av att lösa många olika typer av utmaningar runt utveckling och trygg informationshantering. Medarbetarna på Arkiwera är specialister inom sina respektive områden. Jag kommer med arkivperspektivet när vi diskuterar hur systemet ska utformas, medan andra kommer med de tekniska beståndsdelarna eller informationssäkerhetsperspektivet.  

Att kombinera olika kompetenser är nyckeln för att lösa problem och utmaningar – det är vi övertygade om på Arkiwera. När de första kodraderna skrevs till det som idag är plattformen Arkiwera kunde ingen av oss förutse att det skulle bli det system vi har idag.  

Vi började bygga systemet som ett stödverktyg till de konsulttjänster som vi erbjöd inom digitalt bevarande. När vi på test släppte in några kunder i systemet (de flesta fortfarande användare) så fick vi ett positivt mottagande. Vi byggde vidare. Fler kompetenser inom nya områden behövdes.  

Vi har testat lösningar och teamuppsättningar som inte varit rätt. Vi har gjort om. Förhoppningsvis lärt oss något på vägen. Vi verkar inom ett område där många av frågorna fortfarande saknar självklara svar, vilket har gjort utvecklingsarbetet både utmanande och lärorikt. 

Att kombinera olika kompetenser och att försöka samordna olika perspektiv är alltså något vi strävar efter aktivt men det är ofta lättare sagt än gjort. I teamet talar vi olika fackspråk. Vi har skolats in att ha olika perspektiv. En av våra ansvariga för säkerhetsfrågor i plattformen sa en gång att ”det vore så mycket enklare om vi inte hade användare som faktiskt gick in i plattformen” – ett uttalande som inte föll i helt god jord hos vår säljorganisation.  

Som kravställande arkivarie har jag lärt mig hur oerhört svårt det är att omvandla ett behov och en önskan till ett vettigt arbetsflöde i ett system. Även när jag vetat precis vad jag skulle villja uppnå så har frågan ändå uppstått hur man tar sig dit på ett smidigt sätt. Sällan har kommunikationsmissförstånden och vilsenheten känts så påtagliga som när något är självklart för mig som verksamhetsperson och jag behöver förklara vad jag vill uppnå för någon med ett helt annat perspektiv eller utgångsläge. Det är lätt att fastna i att beskriva en analog process och i ”hur” något gjorts i stället för vad målet är.  

När man själv är slutanvändare av ett system tror jag vi alla tänkt någon gång: hur svårt ska det egentligen vara? Efter att ha bollat idéer runt vårt system med utvecklare, UX-designers, översättare, informationssäkerhetsspecialister, jurister, entreprenörer och andra kloka så har jag insett att det ÄR svårt. Det är svårt att baka ihop olika, i många fall lika viktiga, perspektiv. Min erfarenhet är att det är sällan den faktiska tekniken som sätter gränserna. Det är de motstridiga perspektiven samt till viss del pengar och tid. Användaren vill ha enkelhet. Informationssäkerhetsspecialisten vill minimera risker. Arkivarien vill säkra långsiktigt bevarande och spårbarhet. Verksamheten vill ha snabba resultat. Allt detta ska balanseras i utvecklingen och när det lyckas uppstår ofta innovation.  

Föga kunde jag ana för drygt 10 år sedan att jag en dag skulle vara med och skapa ett mjukvarubolag med en egenutvecklad tjänst som används av organisationer, inte minst offentliga, över hela Europa. Det har varit en utvecklingsresa – både tekniskt, mentalt och kunskapsmässigt för mig personligen och i teamet – och än är vi inte framme vid någon form av slutdestination.  

Ibland har jag under resans gång känt mig som en arkivarie vilse i utvecklarnas värld. Att vara vilse i den tekniska världen har för mig sällan handlat om att inte förstå grundproblemet, utan i stället om hur vi med våra olika perspektiv kan välja och förespråka så olika lösningar. Där jag ser informationsvärden, processer och regelverk ser utvecklaren funktionalitet, logik och kodrader. Först när vi lär oss att tala varandras språk uppstår de lösningar som faktiskt fungerar i praktiken.


Författare: Magdalena Sjödahl
Roll: VD och arkivarie
Arbetsplats: Arkiwera
Magdalena är arkivarie med mångårig erfarenhet från olika branscher tack vare sina nästan 10 år som arkivkonsult. Sedan år 2025 är hon VD för Arkiwera, systemleverantör av bevarandeplattform för onlinekanaler. Att trygga information för framtiden är en av Magdalenas drivkrafter i det dagliga arbetet.