Öppnas i en ny flik

Kundanpassning eller verksamhetsutveckling – arkiv och registratur i skärpunkten mellan olika strategier av Malin Sundin

Förändrade arbetssätt och förändrade produkter är ofta olika sidor på samma mynt – syftet är en positiv förändring i effektivitet, säkerhet eller ekonomi. Men vad kännetecknar produktutveckling respektive utveckling av arbetssätt? Och vad är de olika strategiernas för- respektive nackdelar? 

Genom att tydligare skilja mellan vad som är verksamhetsutveckling och vad som är produktutveckling kan både organisationer och leverantörer öka sina möjligheter att uppnå önskade resultat – och undvika att bygga in problem snarare än att lösa dem. 

I denna artikel kommer jag diskutera olika strategier för att utveckla arbetssätt respektive produktfunktioner, och peka på olika för- och nackdelar. Ambitionen är att du som läsare ska få nya insikter för att smidigare och mer effektivt kunna påverka hur resultatet av din organisations verksamhet förändras till det bättre, med ekonomisk och strukturell hållbarhet som mål. 

Artikeln börjar med att beskriva grundläggande begrepp och kopplingen mellan de olika delarna, för att sedan diskutera olika strategier och konsekvenserna av dessa. Jag använder mig av historier baserade på verkligheten för att exemplifiera innehållet i texten. 

Definition av system 

Ett förenklat sätt att förstå ett system är en som en kombination av regelverk, produkt, och organisation. Mjuk- och hårdvara (produkt) används av människor (organisation), vilka får sina instruktioner i form av funktioner och arbetssätt från ett regelverk (figur 1). 

Figur 1: Beståndsdelar i ett system. Regelverket ligger till grund för specifikation av funktioner i en produkt, samt till grund för de arbetssätt som ska användas av organisationen. 

Regelverk kan vara allt från policies och styrande dokument till nationella lagar och förordningar. Regelverket används för att konfigurera system och för att skapa instruktioner för arbetssätt. Regelverket talar om vad som ska utföras, medan organisationens arbetssätt och produktens funktioner och konfiguration talar om hur det ska ske. Det är viktigt att regelverket är dokumenterat – tankar och hörsägen är i stort sett omöjliga att hantera på ett strukturerat sätt. 

Produkt består av mjukvara och hårdvara, exempelvis program, applikation, servrar, arbetsstationer, infrastruktur. Produkt tillhandahåller funktionalitet och teknik och kan hantera säkerhet och konfiguration. En bra produkt tillåter användaren att utföra uppgifter på ett korrekt sätt och med hög säkerhet. Ju enklare uppgifterna kan utföras i produkten, desto högre är användbarheten. 

En organisation består av människor och deras strukturer. I begreppet organisation inkluderas även kultur, utbildning, ledarskap, och arbetssätt. Människorna kan delas in i olika grupper såsom slutanvändare, berörda, kravställare, informationsmottagare och så vidare. 

I ett system kan och bör de olika ingående delarna bytas ut löpande, och inte nödvändigtvis alla på en och samma gång. Hela systemet måste förvaltas som en helhet – inte varje system för sig, organisation för sig och regelverk för sig. 

Gränsdragning 

Gränsdragningen för själva systemet är inte självklar. Det kan vara en liten del av verksamheten (exempelvis system för specifik ärendehantering), eller en större mängd (exempelvis system för informationshantering). De ingående produkterna, regelverken och organisationerna kan vara få och lika, eller många och olika: ett ärendehanteringssystem för brandskyddskontroll omfattar kanske en eller ett par produkter och specifika regler för en avgränsad användargrupp, medan ett system för diarieföring omfattar mång olika produkter och integrationer, en stor flora regelverk, samt vitt skilda användargrupper och övriga intressenter. 

Det är viktigt att inte begränsa definitionen av system som enbart en it-produkt eftersom de olika delarna påverkar varandra. Systemet som helhet kan påverkas och förbättras på flera sätt, där det ibland kan vara viktigt att ifrågasätta regelverket eller förändra arbetssättet och inte bara titta på vad den tekniska produkten kan bidra med. 

Vad är utveckling och vad är förvaltning? 

Med utveckling avses förädling – att göra något mer användbart än vad det är nu. Förvaltning handlar om att underhålla och stödja ett infört system. Typisk förvaltning är produktunderhåll, byte av hårdvara, support, vidareutbildning, uppdatering och tillägg av nya funktioner och av nya arbetssätt. 

Ofta beaktas enbart utveckling och införande, trots att den stora delen av ett system handlar om förvaltning. När en ny produkt upphandlas ligger stort fokus på införandet – funktioner kravställs och utifrån nuläget och värderas efter pris. Vid införandet säkerställer införandeprojektet att kraven uppfylls i sin helhet (vilket naturligtvis är korrekt) och ibland med nya hastigt påkomna funktioner, inte sällan utan tanke på att förvaltningen kan bli mycket kostsam. Vid upphandling kan utvärdering av lägsta kostnad användas, eller bästa förhållande mellan pris och kvalitet om det tydligt anges att pris omfattar den totala kostnaden för uppdraget under hela avtalsperioden. 

Eftersom begreppet system ofta används synonymt med produkt är det inte lika självklart att systematiskt se över vad som kan utvecklas utan att involvera produktutveckling. Rutiner och arbetssätt är ofta enkla att påverka, och till en betydligt lägre kostnad än att utveckla mer eller mindre användbara funktioner. Även om slutresultatet förväntas bli lika (vi kan utföra vårt uppdrag korrekt) kan olika strategier vara olika effektiva, i synnerhet avseende ekonomisk hållbarhet. 

Utveckling och införande är ofta hanterat separat från förvaltning och underhåll; speciallösningar och särskilda krav kan ha goda förutsättningar för att införas, men när förvaltning beaktas blir det tydligt att krävs ytterligare resurser, tar lång tid och kostar mer pengar. 

Produktutveckling 

När tid och pengar läggs på att utveckla funktionalitet i en produkt är det affärsmässigt om funktionen är skalbar – den bör kunna användas av andra organisationer och den bör vara flexibel så att den kan användas för ytterligare områden utan extra utveckling. Av samma anledning är funktioner i produktutveckling ofta standardiserade genom att begrepp, värden och så vidare är del av en större helhet. 

En genomtänkt produktutveckling levererar inte enbart önskad funktion, utan vinnlägger sig om att funktionaliteten ska vara hållbar ur ett förvaltningsperspektiv. Den ska hållas uppdaterad både tekniskt och funktionellt (uppdaterade säkerhetskrav och uppdaterade lagkrav måste implementeras löpande), funktionaliteten måste vara väl dokumenterad och det ska gå att få kvalitativ utbildning för att alls kunna använda funktionen. 

Modern produktutveckling har lämnat silo-tänket bakom sig och låser därför inte in funktionalitet; funktioner i form av moduler kan väljas separat utifrån behov och integrationer till andra system möjliggörs vilket kan leda till flexibilitet både för leverantören och kunden. Funktioner kan därmed hanteras som enskilda komponenter och bytas ut eller väljas till vid behov. 

Modern produktutveckling använder modern teknik vilken hela tiden upprätthåller säkerhet och spårbarhet. Även utvecklingen bör ske samlat och säkert – kravarbete och kodning versionhanteras och dokumenteras. Det ska gå att i efterhand förstå varför en funktion ser ut som den gör, och hur resonemang kring efterlevnad har förts. 

En bra produktägare är som en bra förälder – man måste våga sätta gränser. Den tid som läggs på utveckling, införande och förvaltning av en funktion är inte enbart en kostnad i sig, utan innebär också att tid och resurser inte kan läggas på annan produktutveckling. En sönderanpassad produkt som innehåller allt för alla med flera parallella sätt att utföra samma funktion riskerar att stagnera och till slut enbart handla om att upprätthålla kundanpassningar. Och vem vill upphandla en sådan produkt? 

Genom att utveckla standardiserade och skalbara funktioner, och säkerställa att det som utvecklas går att förvalta, och att det faktiskt används, kan produktutveckling leda till ökad ekonomisk hållbarhet. 

Verksamhetsutveckling: anpassning av regelverk och organisation 

Produktutveckling är en dyr och ofta långsam process. När snabba lösningar är nödvändiga kan det därför vara en fördel att i stället utveckla arbetssättet. Detsamma gäller när mycket specifika och sällan förekommande krav behöver uppfyllas. Ett ändrat arbetssätt kan införas på kort tid och är oftast inte förenat med stora kostnader. 

Exempel: Lärosätet Katederhögskolan kravställde, upphandlade och införde en ny standardiserad it-produkt. Under införandet blev det tydligt att beställaren och leverantören hade olika tolkningar av en del av upphandlingskraven, vilket inte är ovanligt. Beställaren menade att funktionen för fördelning av ärenden skulle fungera på ett visst sätt eftersom det var så verksamheten var van att arbeta i sin nuvarande och åldrande it-produkt, och att detta borde vara underförstått även om det inte med tydlighet framkom i kravet. Leverantören å sin sida menade att den funktion som erbjöds var strikt enligt krav och att även om visst utrymme fanns för att konfigurera systemet så fanns det i införandet inte resurser för att utveckla ny funktionalitet. Efter att parterna diskuterat frågan fram och tillbaka bestämdes att leverantören och beställaren gemensamt skulle ta fram ett nytt arbetssätt, skapa tydliga instruktioner och utbilda användarna i hur de skulle arbeta i den nya produkten. Några användare blev inledningsvis missnöjda, men accepterade det nya arbetssättet när de väl hade förstått att det fungerade. 

I många fall kan och bör utveckling av saknad funktionalitet undvikas, till förmån för utvecklat arbetssätt. Exemplet ovan hade kunnat sluta med att leverantören tog på sig att utveckla önskad funktionalitet utan extra kostnad för kunden. Det hade lett till försening av projektet då specificering, utveckling och testning skulle ta extra tid. Utöver detta skulle förvaltning av den nya funktionaliteten behöva hanteras: funktionen skulle slutligt implementeras i standardprodukten på ett sådant sätt att den inte påverkade andra kunder, den skulle dokumenteras, manualer och utbildningsmaterial skulle uppdateras, och rutiner att vid varje uppgradering kontrollera, justera och testa den nya fördelningsfunktionen skulle införas. 

De flesta organisationer har ett relativt fast uppdrag över tid. Kommuner följer i regel vad som anges i kommunallagen, de statliga myndigheterna har sina kärnuppdrag och så vidare. Regelverk i form av styrande dokument, lagar och förordningar ändras långsamt, även om undantag finns. Däremot är det vanligt att nya organisationsstrukturer uppstår, liksom nytt ledarskap och personalomsättning. Omvärldsbevakning och krav på effektivitet leder kontinuerligt till nya synsätt på hur arbetet kan utföras och förbättras – trender kommer och går. 

Många organisationer försöker lösa verksamhetsproblem genom systemutveckling, trots att grundproblemet ofta ligger i ineffektiva arbetssätt. Samtidigt förekommer det motsatta – att man försöker lösa it‑relaterade brister genom att införa fler eller mer komplexa arbetsrutiner. Detta kan ta sig uttryck i krav på att it‑produkter ska hantera en rad kontroller och specialfall för och att kompensera för felaktig användning. Här är två exempel på detta: 

  • Krav på att kunna flytta felregistrerade handlingar. Det ska gå att flytta handlingar till ett annat diarium om handläggaren har registrerat fel. Det reella behovet torde dock vara att det ska vara enkelt att göra rätt från början. Sannolikt ställs detta krav av en beställare vars nuvarande system inte bara tillåter felaktigheter, utan där felaktigheter begås så pass ofta att det utgör ett problem för organisationen. 
  • Krav på varningar vid oavslutade ärenden. Systemet ska varna om ett ärende avslutas utan att ett beslut har fattats. Detta krav indikerar att ärenden avslutas på felaktiga grunder i en omfattning som är problematisk. I detta fall kan det vara mer lämpligt att i första hand utbilda handläggare och chefer i förvaltningsrätt, samt att skapa användbara instruktioner för handläggningen. Ett fungerande regelverk kan ligga till grund för automatisering och logik i en produkt, men hur avancerat ett produktstöd än är kan det aldrig kompensera för en undermålig handläggning. 

På motsvarande sätt kan verksamheten känna ett behov av att införa extra rutiner genom manuella kringlösningar för att kompensera för brister i systemstödet: 

  • Manuella kringlösningar för dokumenthantering. Vi måste skriva en instruktion för hur vi lagrar filer lokalt och klipper ut relevanta texter manuellt, eftersom systemet saknar funktionalitet för att skapa föredragningslistor med korrekt information utifrån svensk förvaltningssed. I detta fall kan det vara lämpligt att se över avtalet med produktleverantören. Om organisationen har köpt en produkt som ska uppfylla svenskt regelverk för möteshantering är det hög tid att kräva att produkten i sin helhet faktiskt uppfyller detta gemensamma regelverk. 
  • Extra rutiner på grund av felaktiga rapporter. Vi behöver en rutin för hur vi tar ut rapporter eftersom diarierapporten ibland tar med handlingar som inte är upprättade. Organisationen ska aldrig behöva kompensera för direkta felaktigheter i en produkt. Felaktigheter bör inte tillåtas av en leverantör, inte ens om det råkar vara en uttalad beställning från en specifik kund. 

Exempel: Storköpings kommun upphandlade och införde en produkt för diarieföring. Under införandet hade användarna synpunkter på hur diarierapporten fungerade och bad leverantören inkludera handlingar med en viss statusmarkering. Leverantören, som var ivrig att vara till lags men samtidigt mån om sin produktintegritet, avböjde kundens krav. I stället beskrev leverantören hur de olika statusarna fungerade och vilket arbetssätt som var det rekommenderade utifrån gällande lagar och regler. Ingen extra utveckling krävdes, utan kunden förstod kopplingen mellan regelverk och funktion. 

Kundanpassning: reaktiv förändring av produkten 

I de flesta avtal ingår underhåll och vidareutveckling av mjukvara. När både leverantörens och beställarens resurser prioriteras för att skapa kundunika anpassningar leder detta till färre förbättringar i standardprodukten. Många leverantörer försöker spela bort problemet genom att kalla kundunika anpassningar för ”generell utveckling” och tvinga på funktionerna på alla andra kunder. Det är därför marknaden fylls av produkter som innehåller en mängd mindre användbara funktioner, i stället för ett fåtal väl genomtänkta funktioner med hög användbarhet. 

Många kunder framhärdar i att de är mycket unika och har alldeles särskilda behov för att utföra generella uppgifter såsom diarieföring, överförande av filer, eller fördelning av ärenden. Det egna arbetssättet prioriteras framför det generella. Det är heller inte ovanligt att organisationer av gammal vana lutar sig mot ej standardiserade, halvfungerande och dåligt genomtänkt regelverk som inte sällan krockar med lagar och regler. 

Exempel: Lillköping kommun upphandlade en ny organisationsgemensam it-produkt för diarieföring. Ett av kraven på produkten var att implementera behörighetsstyrning (funktion) baserat på en organisationsstruktur (regelverk). Själva organisationsstrukturen var uppbyggd på ett icke-hierarkiskt sätt och med otydliga roller. Organisationsstrukturen fanns inte dokumenterad i sin helhet, utan olika förvaltningar hade sina egna varianter, ibland inte dokumenterade på annat vis än som en bild på en publik hemsida. Den kompletta organisationsstrukturen var dessutom inte fastställd, utan lite då och då dök det upp nya organisationsenheter som behövde passas in i helheten. Att implementera behörighetsstyrning med detta regelverk som grund var meningslöst – det hade i teorin gått att lägga in strukturen exakt som den såg ut, men det hade i praktiken varit oanvändbart eftersom minsta ändring eller tillägg av organisationsenheter, roller och personer hade resulterat i lång och kostsam konfiguration, uppdatering och testning. 

I det beskrivna fallet löstes situationen genom att ägaren för organisationsstrukturen (regelverket) ombads förbättra och fastställa underlaget så att det blev användbart. Först efter att detta var gjort kunde funktionen ’behörighetsstyrning baserat på organisationsstruktur’ implementeras i produkten. 

Slutsats 

När vi väl förstår de beskrivna mekanismerna känns det logiskt, men varför hamnar vi i samma situation gång på gång? Det är viktigt att inse att många leverantörer har begränsad kunskap om sina kunders faktiska verksamhet – hur regelverket ser ut, vad användarna exakt arbetar med, hur man brukar vilja arbeta eller vilka nödlösningar (workarounds) man har blivit van vid efter att ha anpassat sig till icke-funktionella system. Omvänt har beställaren ofta begränsad kunskap om teknik, utveckling och förvaltning, och bär förvånansvärt ofta på inställningen att kunden alltid har rätt. 

Kunder bör flytta fokus från att formulera perfekta funktionella krav och i stället anstränga sig för att ställa krav och villkor på leverantörens kunskap, kapacitet och produktorganisation. Hur aktiv behöver beställaren vara för att säkerställa att nya lagar och regler kontinuerligt implementeras i produkten? Hur mycket tid är rimligt att som beställare lägga på att förklara generellt svenskt arbetssätt för leverantören? Hur säkerställer leverantören att nyutvecklad funktionalitet fungerar inte bara för den enskilda kunden utan för alla kunder? 

När det finns ett reellt problem att lösa kan och bör leverantören, under eget ägandeskap och tillsammans med utvalda användargrupper, formulera problemet, specificera lösningen och verifiera den slutliga funktionen. Det är detta som är äkta produktägarskap – att våga äga sin produkt genom att känna sin marknad väl. 


Författare: Malin Sundin
Roll: Business Manager
Arbetsplats: Innofactor
Malin Sundin har lång erfarenhet av produktutveckling ur både beställar- och leverantörsperspektiv. Med sin breda erfarenhet
ger hon konkreta perspektiv på hur organisationer kan balansera kundanpassning, standardisering och verksamhetsutveckling för att skapa hållbara och kostnadseffektiva IT-lösningar.