Öppnas i en ny flik

Utveckla eget e-arkiv – för- och nackdelar av Jens Larsson

Min resa med att utveckla egna e-arkiv började för snart tio år sedan när jag hade den stora glädjen att bevittna födelsen av ett helt nytt e-arkiv. Jag var både produktägare i utvecklingsprojektet och projektledare i införandeprojektet. Arkivet skulle ta emot kontinuerliga leveranser från olika verksamhetssystem och i införandet ingick integration mot Sharepoint. Därifrån kunde användarna kontinuerligt arkivera filer med några klick. Tanken var att information från andra verksamhetssystem skulle arkiveras helt automatiskt via olika triggers i integrationsarkitekturen. Inga fler dyra och krångliga avställningsprojekt! 

Jag jobbade sedan med annat i några år innan jag återvände till samma arbetsplats och återsåg mitt skötebarn. Ett par tillämpningar hade tillkommit, men arkivet betraktades i stort sett som en extra funktion i Sharepoint. Ett väldigt lyckat projekt. 

Nu befinner jag mig i ett nytt utvecklingsprojekt med ännu högre ambitioner. Vi ska utveckla ett system för bevarande som ska kunna ersätta flera befintliga e-arkiv och möjliggöra avveckling av hundratals verksamhetssystem. Siktet är först och främst inställt på hälso- och sjukvårdens journalsystem och i projektet ingår att utveckla ett särskilt gränssnitt för vårdpersonal som ska ha direktåtkomst till arkiverade journaler. 

Jag har därför haft anledning att reflektera över för- och nackdelar med att utveckla själv i stället för att upphandla. 

För- och nackdelar 

Ett upphandlat ramavtal gäller oftast i fyra år, sedan måste det upphandlas på nytt. Information i ett e-arkiv ska dock förvaras där mycket längre än så. Att hela tiden upphandla nya avtal och i värsta fall tvingas byta leverantör eller system stjäl värdefull tid från förvaltningen av arkivet. 

En stor fördel med att utveckla själv är alltså att organisationen själv kan bestämma när det är dags att byta ut hela eller delar av den tekniska lösningen. Denna fördel väger ganska lätt i förvaltningen av ett bokningssystem för konferensrum eller ett verktyg för transkribering av mötesanteckningar – två exempel där en snabb teknisk utveckling stödjer en ökad användarvänlighet – men den väger desto tyngre i arkivförvaltningen på grund av dess långsiktiga karaktär. 

En stor nackdel är att egen utveckling kostar pengar. Det är inte bara utvecklingen som sådan som kostar, förvaltningen blir dyrare också. Dessa kostnader har underskattats i alla sådana projekt jag känner till. 

Vad är det som kostar? Man måste i princip bemanna ett permanent team med utvecklare. Efter utvecklingen behöver systemet underhållas för att upprätthålla prestandan, åtgärda buggar och täppa till säkerhetshål. Beroende på vilken typ av information som förvaras i arkivet tillkommer dessutom funktionella krav baserat på särskild lagstiftning. 

För patientjournaler i ett mellanarkiv handlar det bland annat om krav på spärr- och loggtjänster baserat på patientdatalagen och krav på särskild dokumentation baserat på Läkemedelsverkets föreskrifter om nationella medicinska informationssystem. Förvaltningen måste ta ställning till en massa komplicerade frågor i skärningspunkten mellan teknik, juridik och organisation. 

Vilket leder oss till en annan nackdel: förvaltningen blir beroende av nyckelpersoner som bottnar i dessa komplicerade frågor. Sådana personer brukar finnas i utvecklingsfasen eftersom kunskap byggs upp i takt med att frågorna bearbetas i projektet. Men de försvinner när lösningen övergår i förvaltning. Det blir en personlighetsfråga. 

I bästa fall hittar man någon som först vill utveckla och sedan förvalta den utvecklade lösningen, helst tills de går i pension. I annat fall får man försöka överföra så mycket kunskap som möjligt från utvecklingsprojektet till förvaltningen. 

Det finns fler för- och nackdelar. Å ena sidan får man exakt vad man behöver skräddarsytt för sin organisation och IT-miljö. Å andra sidan är man helt ensam om sin lösning och kan inte utbyta erfarenheter med någon annan. Men den största fördelen är alltså att slippa upphandla och den största nackdelen är att det kostar pengar. 

Vilka väger tyngst? För- eller nackdelarna? 

Jag tycker fördelarna. Att kunna arkivera information är enligt mig en helt central förmåga i en organisation. Den får aldrig slarvas bort eller falla mellan stolarna. Med en egenutvecklad lösningslipper man beroenden till externa leverantörer. 

Då har jag inte ens framfört några argument kopplade till säkerhet och beredskap. Självklart är det enklare att skydda information man har full kontroll över. En del hävdar motsatsen och anför att leverantörerna har mycket högre kompetens kring säkerhetsfrågor, men detta motbevisas om och om igen av alla dataintrång kopplade till dessa leverantörer eller tredje part. 

Ytterligare argument tillkommer förmodligen med AI-utvecklingen. Hur påverkas kalkylen om produktägaren skickar sina krav till en AI-tillämpning i stället för ett utvecklingsteam? Behöver man ha kvar en utvecklare som kan granska koden eller kan man avveckla hela teamet? Det återstår att se hur detta kommer att fungera i praktiken men mycket talar för att egen utveckling kommer att bli betydligt billigare i framtiden. 

En medelväg 

Med allt detta sagt vill jag avsluta med att föreslå en medelväg. 

Oavsett om man utvecklar eller upphandlar ett arkiv bör man genomföra en förmågeanalys först. En sådan analys går ut på att identifiera vilka förmågor man måste ha för att uppnå sina mål och därefter kartlägga vilka system, tjänster eller för den delen manuella rutiner och handgrepp som upprätthåller vilken förmåga. 

I fallet med arkivering vill man förmodligen extrahera information ur ett källsystem innan man konverterar den till ett beslutat format, paketerar den enligt en beslutad specifikation och sedan importerar den till arkivet. Där inne ska den lagras, förtecknas, återsökas och eventuellt gallras. Allt detta är förmågor. 

Vilka av dessa förmågor bygger upp den helt centrala förmågan att arkivera information som jag nämnde tidigare? 

Poängen är att man kan välja själv. Kanske väljer man att ringa in lagring, förteckning och gallring och utveckla en egen lösning för detta. Då kan man lägga mycket tid på att utreda och besluta om format och struktur för lagringen. 

Därefter upphandlar man ett eller flera sökgränssnitt och får på det viset tillgång till moderna användarvänliga produkter från marknaden. Även extrahering, konvertering och paketering kan upphandlas utifrån de beslutade formaten och strukturerna. 

Informationen i centrum med utbytbara tjänster och verktyg runtomkring.

Författare: Jens Larsson
Roll: Arkivarie
Arbetsplats: Västra Götalandsregionen
Arkivarie och projektledare med särskilt fokus på digitalt bevarande. Erfarenhet från stat, region, kommun och enskild sektor men återvänder ständigt till hälso- och sjukvården.