Utveckla informationshanteringen – vilka krav och vilka it-lösningar finns idag? Av Mats Burell
Som oberoende konsult inom informationshantering är min uppgift att hjälpa till att viktig information bevaras, hålls tillgänglig och hanteras säkert, oberoende av förhållanden till olika programvaruleverantörer för arkiv- och informationshantering.
Min roll är inte att förorda den ena eller den andra programvaruleverantören, utan att hjälpa kunder förstå marknaden och lära sig undvika fallgropar och missförstånd när behov uppstår att utveckla arkiv- och informationshanteringen. Valet mellan olika leverantörer av lösningar för informationshantering inom offentlig sektor är allt annat än lätt. Inte sällan uppstår särskilt oenighet mellan it-funktioner och arkivfunktioner i valet mellan olika programvaruleverantörer.
Låt oss titta närmare på denna problematik och se vad som kan gå snett i valet mellan olika leverantörer och lösningar och vad som ofta bidrar till de missförstånd som ofta uppstår.
Var finns informationshanteringen i ramavtalen?
Första utmaningen är vad som avses med begreppet informationshantering inom den offentliga upphandlingen.
Statliga myndigheter som lyder under regeringen är skyldiga att använda Kammarkollegiets ramavtal (Statens inköpscentral). Även kommuner, regioner och kommunala bolag har möjlighet att avropa från Kammarkollegiets IT- och telekomramavtal. Dessa har också möjlighet att bli kund hos Adda, ett företag inom SKR-koncernen, och använda Addas ramavtal.
Ramavtalen som Kammarkollegiet och Adda tecknar har således mycket stor betydelse i valet mellan olika leverantörer, vad gäller tjänster för informationshantering inom offentlig sektorn.
I min undersökning av relevanta ramavtal hos Kammarkollegiet och Adda lyser dock begreppet informationshantering med sin frånvaro.
Ramverket för digital samverkan
Även om begreppet ”informationshantering” saknas i de ramavtal som myndigheter, kommuner och regioner använder så återfinns det i det svenska ramverket för digital samverkan inom offentlig sektor.
Ramverket, som är publicerat av Myndigheten för digital förvaltning (DIGG), omsätter nationella och internationella styrdokument till en gemensam produkt för alla offentliga organisationer i Sverige. Det definierar grundläggande principer till stöd för en gemensam riktning för digitaliseringsarbetet.
Ramverkets primära målgrupp är de som arbetar med styrning och ledning i offentliga organisationer. Men i inledningen står det också att”Ramverket kan även vara intressant för dem som har en mer operativ funktion inom organisationen, så som jurister, lösningsarkitekter, portföljansvariga, verksamhetsutvecklare, projektledare och arkivarier.”
Under rubriken ”Ha en helhetssyn på informationshantering” utvecklas i ramverket vad som bör avses med detta begrepp inom svensk offentlig sektor. Här sägs bl.a. att ”offentliga organisationer, redan från det att data skapas, behöver ha en beredskap för hur man ska hantera, bevara och tillgängliggöra data.” Här lyfts också fyra tydliga kriterier fram som det som bör vara målet för informationshantering:
”Målet är att se till att information förblir möjlig att bedömas som autentisk, tillförlitlig, fullständig och användbar.”
Utmaningen blir då att i ramavtalen omsätta den innebörd som läggs i begreppet ”informationshantering” i de varor och tjänster som ingår i utbudet i ramavtalen hos Kammarkollegiet och Adda.
Informationshantering = krav enligt ISO 15489?
De fyra värdeord som utpekas som det mål som informationshantering ska uppnå i digitalisering inom svensk offentlig sektor motsvarar de fyra egenskaper som bör prägla ”vederhäftig verksamhetsinformation” enligt den internationella standarden för hantering av verksamhetsinformation (ISO 15489), dvs. autencitet, tillförlitlighet, integritet och användbarhet.
Den engelskspråkiga versionen av standarden använder begreppet ”records” som synonym till ”verksamhetsinformation”. Med ”records” avses i standarden information som ”skapas, tas emot och bevaras som belägg och som tillgångar, av en organisation eller en person, för att fullgöra rättsliga skyldigheter eller vid verksamhetstransaktioner.”
Att det som på engelska benämns ”records management” i Sverige kallas informationshantering
ligger således väl i linje med översättningen till svenska av denna internationella standard men är samtidigt en betydande orsak till missförstånd mellan arkiv och it.
Det engelska begreppet ”information management” har en vidare innebörd än ”records management” och används ofta mer eller mindre synonymt med ”data management” som fokuserar på livscykelhantering för lagring ur ett tekniskt perspektiv, utan att nödvändigtvis målet behöver vara att informationen också ska upprätthålla krav som autencitet, tillförlitlighet, integritet och användbarhet.
På marknaden finns således ett stort utbud av it-lösningar för ”information management” som för den skull inte uppfyller de krav som kommit att avses med ”informationshantering” inom svensk offentlig sektor.
Ramverkets budskap: Använd standarder i första hand
Att använda standarder i första hand vid kravställning av it-lösningar är också något som betonas i ramverket för digital samverkan. Offentliga organisationer ska använda standarder och specifikationer. Internationella standarder ska prioriteras framför nationella och officiella standarder ska prioriteras framför inofficiella.
För att minska inlåsnings- och exkluderingseffekter säger också ramverket att det är att föredra om de standarder som nyttjas är fria att använda. Vidare ska en öppen och gemensam metod användas för att bedöma och välja standarder och specifikationer.
Kammarkollegiets vägledning om kravställning vid anskaffning av varor och tjänster på digitaliseringsområdet behandlar också detta med standarder. Men här betonas inte på samma sätt vikten att använda standarder, utan budskapet är att kunder endast får ställa obligatoriska krav på standarder om de uppfyller kraven på en öppen standard enligt SOU 2009:86. En gammal statlig utredning med förslag till en strategi för myndigheternas arbete med e-förvaltning, som den dåvarande E-delegationen tog fram på uppdrag av regeringen.
Med en ”öppen standard” avses i utredningen en standard som uppfyller kriterier som lades fast redan 2004 i EU:s interoperabilitetsramverk EIF version 1.0, vilket 2017 ersattes med ett helt nytt ramverk (ISA2) med syn på standarder som mer liknar den inställning som det svenska ramverket för digital samverkan har.
Det Kammarkollegiet hänvisar till för att förstå om en standard får användas är en rapport från år 2015 från forskningsgruppen Software Systems (SSRG) vid Högskolan i Skövde. Forskarna hade i uppdrag att genomföra en analys om en överenskommen uppsättning standarder uppfyller kraven på en öppen standard enligt EU:s ramverk gamla EIF-ramverk.
Generella kravstandarder, som ISO 16175, eller modeller som OAIS, tas inte alls upp. Här nämns endast rent tekniska standarder för formatkrav som sådant som får ställas när ramavtalen används, som PDF/A-1 (ISO), ODF 1.2 (OASIS) och XML (W3C).
Globala it-lösningarna för informationshantering
På den globala marknaden finns ändå flera system som uttryckligen är utformade i syfte att följa kravstandarden ISO 16175, som utgår från grunderna och principerna i ISO 15489, även om några standardiserade förfaranden för certifiering formellt existerar.
Exempel på sådana system är OpenText Content Manager, Alfresco Governance Services, Doxis och Laserfiche. Dessa system har dock inte hittat till svensk offentlig sektor i någon större utsträckning.
Marknaden med globala it-lösningar för informationshantering utvärderas regelbundet av det det amerikanska rådgivnings- och konsultföretaget Gartner, på engelska benämnt records management systems” (RMS). Gartner definierar RMS som ”tools to enforce policies and rules for the handling of an organization’s content to meet their information governance requirements”. RMS adresserar krav på förvaring (retention) och disposition (avhändande) i syfte att dokumentera ”business transactions” och vara förenligt med lagkrav och internationella standarder.
I Gartners utvärdering från juni 2025 lyfts åtta it-lösningar fram, t.ex. Collabspace CONTINUUM, AvePoint Confidence Platform, Gimmal Records och Objective Nexus. Inte heller dessa system har i någon större utsträckning kommit att användas för informationshantering inom svensk offentlig sektor.
För den medarbetare inom it-branschen som kommer att börja arbeta i svensk offentlig sektor, är det inte lätt att förstå vilka lösningar som svensk offentlig sektor använder för informationshantering, eller varför inte svensk offentlig sektor kan använda de lösningar som dominerar globalt. Detta bidrar till ”klyftan” mellan arkiv och it i svensk offentlig sektor.
Globala plattformar för dokumenthantering och samarbete
Av både ISO 15489 och ISO 16175 framgår att informationshantering antingen kan utgöra särskilda system eller ingå som en funktionalitet inom system för andra syften och ändamål än informationshantering. Kraven i ISO 16175 skiljer sig också åt, beroende på om kravställningen avser en särskild lösning enbart för informationshantering eller krav på funktionalitet för informationshantering i system för andra ändamål.
Om de särskilda systemen för informationshantering på den globala marknaden inte nått svensk offentlig sektor, så här däremot system för andra ändamål, men med inbyggd funktionalitet för informationshantering ändå nått svensk offentlig sektor genom att de ingår som delar i plattformar för dokumenthantering och samarbete.
Microsoft 365 (med Teams/SharePoint) och Google Workspace dominerar marknaden för allmänt samarbete. För renodlade dokument- och innehållstjänster dominerar sådana som Box, DocuSign och OpenText samt M-Files, som fokuserar på att ersätta mappstrukturer i filtjänster med metadatabaserad taggning.
Numera innehåller dessa plattformar också ganska väl utbyggt stöd för informationshantering enligt de internationella standarderna på området. Microsoft har valt att paketera funktionaliteten för informationshantering tillsammans med funktionaliteten för informationssäkerhet i det som de kallar MS Purview.
Tyvärr har en olycklig verklighet skapats inom offentlig sektor där dessa globala samarbetsplattformar kommit att uppfattas som verktyg för ”arbetsmaterial” och de stöd för integration av informationshantering, som finns integrerat, i form av MS Purview, används fortfarande i mycket begränsad utsträckning.
Konsekvenserna blir en ineffektiv informationshantering med olika system och verktyg som inte fungerar tillsammans, även om olika leverantörerna gjort och gör vad de kunnat för att erbjuda integrationslösningar av olika slag, t.ex. det samarbete som Microsoft och TietoEvry etablerat för integration mellan Teams/Sharepoint och Public 360.
Varken Kammarkollegiets eller Adda:s ramavtal, varifrån de integrerade lösningarna för dokumenthantering och informationshantering anskaffas upplyser myndigheterna om att de faktiskt också anskaffar it-lösningar för informationshantering i den mening som avses i ISO 15489.
Men ärendehanteringssystemen då?
I stället för informationshantering används ofta begreppet ärendehantering inom offentlig sektor som översättning av begreppet ”records management”. Inte minst i systemsammanhang har begreppet ”records management system” ofta kommit att översättas med begreppet ”ärendehanteringssystem”.
Ärendehantering är i grunden något helt annat än informationshantering enligt ISO 15489.
Den internationella standarden för informationshantering avser hantering av verksamhetsinformation (eng. records) alldeles oavsett om processer och aktiviteter avser hantering av ärenden eller någon annan form av verksamhet.
Men då stora delar av offentlig verksamhet har just handläggning av ärenden som huvuduppgift har denna olyckliga sammanblandning mellan ärendehantering och informationsförvaltning kommit att växa sig fast, till allmän förvirring i situationer som handlar om anskaffning av it-lösningar.
Ärendehanteringssystemen på marknaden
De renodlade lösningar för ärendehantering på den globala marknaden syftar först och främst till att skapa struktur, tydlighet och kontroll i processer. För att effektivisera arbetet krävs funktioner som stödjer samarbete, automatisering och anpassning efter verksamhetens behov.
Marknaden för ärendehanteringssystem är mycket segmenterad mellan olika branscher. För varje bransch förknippas därför ärendehanteringssystem med helt olika it-lösningar.
Populära globala system finns för kundservice (s.k. CRM-system) som hanterar externa ärenden och helpdesk för interna ärenden, inte minst it-support, samt även mer utvecklade ärendehanteringssystem (ITSM-system) för it-verksamhet (t.ex. Jira och ServiceNow).
Många olika typer av ärendehanteringssystem saknar funktionalitet för informationshantering, men kan anskaffas med stöd av de olika ramavtalen. Den kravkatalog som kunder hos Adda kan använda som stöddokument för utformning av kriterier att använda vid utvärdering av anbud anger t.ex. att krav kan ”komma att ställas på att det som avropas uppfyller en viss organisatorisk arbetsprocess, t.ex. ärendehantering”.
Vanliga exempel på lösningar för ärendehantering som offentlig sektor anskaffar med stöd av ramavtal avser stöd för olika kontaktcenter gentemot medborgare och allmänhet samt stöd för hantering av ärenden internt, inte minst för it-support. Större statliga myndigheter har också egenutvecklat skräddarsydda ärendehanteringssystem för handläggning av ärenden, många gånger helt utan stöd för informationshantering.
Missförstånden är vanliga mellan ”it” och ”arkiv” i offentlig sektor kring krav på anskaffning av ärendehanteringssystem. Inte minst detta att funktionalitet som motsvarar ”records management” kommit att kallas ärendehanteringssystem.
Gemensamma system för ärende- och informationshantering
En växande trend globalt är också att system för dokumenthantering i meningen ”document management” (DMS) integreras med ärendehanteringssystem i meningen ”case management”, så kallade dokument- och ärendehanteringssystem.
Sådana lösningar har dock inte mycket gemensamt med de dokument- och ärendehanteringssystem som kommit att dominera svensk offentlig sektor.
Svensk offentlig sektor domineras av ett fåtal leverantörer och produkter inom segmentet dokument- och ärendehanteringssystem, vilka kan anskaffas med stöd av ramavtalen från Kammarkollegiet och Adda. Hit hör sådana lösningar som Public 360 från TietoEvry, W3D3 och Platina från Formpipe och iipax från Ida Infront, för att nämna några av de vanligast förekommande.
Leverantörerna har gjort vad man kunnat för att täcka in den terminologiska förvirring som uppstått. Public 360 från TietoEvry kallar t.ex. sitt system på engelska ett ”case, document and records management system. Och på svenska ”ärende- arkiv- och dokumenthantering”. Formpipe kallar sitt system W3D3 för ”Document and Case Management System”.
Kanske kunde dessa system snarast kunna benämnas ”ärende- och informationshanteringssystem” då de först och främst kombinerar ärendehantering med informationshantering, men inte på samma sätt har sin styrka inom renodlad dokumenthantering.
Samtidigt har flera leverantörer av dessa system gjort vad man kunnat för att ”hålla tempo” med de globala it-leverantörerna för sambetsplattformar och erbjuda helhetslösningar även inom dokumenthantering i meningen versionshantering i syfte att framställa dokument.
Inte sällan har härigenom uppstått konflikt mellan it och arkiv i offentlig sektor kring vilka system som bör förordas för dokumenthantering i meningen framställning och beredning av utkast.
Dokument-, ärende- eller informationshantering?
En konsekvens är att olika lösningar enligt ramavtalen kommit anskaffas för både dokumenthantering, ärendehantering och informationshantering i flertalet större myndigheter, kommuner och regioner. Dessa situationer blir ofta en källa till missförstånd, upplevelser av konkurrens och dubbel funktionalitet.
Att förstå verksamhetens behov och skilja på vilka krav som behöver ställas i strukturerad ärendehantering och mer ostrukturerat samarbete i organisationen är då ofta den nyckel som behövs för framgång.
Inom offentlig sektor kan behoven se mycket olika ut och både it och arkiv kan lätt hamna i en fälla att bli ”systemkramare” och försöka lösa allt med ett och samma system från en enda leverantör. Detta vare sig det handlar om globala it-lösningar för samarbete eller skandinaviska lösningar för ”dokument- och ärendehantering”.
System för arkiv- och informationshantering?
Att utveckla informationshanteringen med stöd av olika it-lösningar är således en inte helt enkel navigationskonst, såsom ramavtalen för offentlig sektor. En särskild faktor att beakta är att de lokala skandinaviska systemen, i form av dokument- och ärendehanteringssystem, i första hand inte ansluter till ISO 15489, utan till olika nationella inofficiella standarder för informationshantering.
Kravstandarder som den norska NOARK-modellen (norsk standard for digital dokumentationsforvaltning) och danska FESD2 (Fællesoffentlig Elektronisk Sags- og Dokumenthåndtering) är sådana som flera system för dokument- och ärendehantering i grunden är utvecklade för.
Någon motsvarande svensk kravstandard för offentlig sektor har, av olika skäl, aldrig kommit att utvecklas. På 1980-talet arbetade Statskontoret med en kravstandard för diarieföringssystem, som numera endast ett fåtal dokument- och ärendehanteringssystem på svenska marknaden har sin grund i, främst Diabas från Visma, som då ofta kommit att kombineras med e-arkivlösningen Ciceron från samma leverantör.
Men någon tydlig svensk kravmodell för system för informationshantering, på samma sätt som norska NOARK finns inte.
I stället har den specifikt svenska modellen, med system som har sin grund i arkivredovisning med anslutning till äldre internationella standarder från Internationella arkivrådet (ICA) för beskrivning av historiska arkiv som ISAD(G) m.m, kommit att få betydelse inte bara för arkivhanteringen utan också för informationshanteringen på ett sätt som nog saknar lite av motstycke i ett internationellt perspektiv.
De lokalt svenska systemen för ursprungligen arkivredovisning, som utvecklats till system för även informationshantering, med processbaserad informationsredovisning och informationshanteringsplaner, är svåra att förhålla till ISO 15489.
System på denna helt lokala marknad för enbart svensk offentlig sektor är system som Klara (Knowit), VisAlfa och Polaris (Auktoria).
Den åtskillnad som uppkommit inom svensk offentlig sektor mellan registrering av allmänna handlingar (diarieföring) och redovisning av allmänna handlingar (informationsredovisning/arkivredovisning) saknar sin motsvarighet i andra länder.
Perspektivet i ISO 15489 är en registrering och processbaserad klassificering, med hithörande bevarandeplaner, utan uppdelning mellan diarieföring och informationsredovisning, men utan direkt stöd för beskrivning av äldre arkiv.
Dominansen av dessa lokala svenska kombinerade informations- och arkivhanteringssystem, utifrån Riksarkivets föreskrifter för verksamhetsbaserad arkivredovisning har också gjort att de system som ändå finns på den globala marknaden specifikt för beskrivning av historiska arkiv inte heller nått svensk offentlig sektor.
Hit hör ett antal lösningar för innehållshantering (CMS) särskilt för arkiv baserade på öppen källkod och byggda för att möta ICA:s arkivbeskrivningsstandarder, som AtOM (Access to Memory), ArchivesSpace och Omeka och även en del kommersiella lösningar, som Recollect och CALM.
Utbudet av it-lösningar är således mycket stort på området för arkiv- och informationshantering och möjligheterna att ”gå vilse” vid kravställning i samband med utveckling är stora.
Ett nära samarbete mellan arkiv och it är den främsta faktorn för att nå framgång i utveckling av informationshanteringen och få största möjliga nytta av alla de lösningar som finns att tillgå.
Författare: Mats Burell
Roll: Arkivarie,
Utredare/analytiker
Arbetsplats: ArkivIT
Arbetat som arkivarie, projektledare, chef m.m. inom arkiv- och informationshantering både internt i organisationer och på nationell nivå samt som nationell expert på EU-nivå, och parallellt också arbetat som utredare, analytiker och samordnare inom digital utveckling, förvaltning och arkitektur inom organisationer de senaste 40 åren. Också läroboksförfattare och varit lärare i arkiv- och informationsvetenskap vid universitet och högskolor med inriktning standardisering, informationsvärdering m.m.