Vad är anledningen till att det under de senaste fem åren startat så många queera arkiv i Sverige? Här finns i dag tre verksamheter som alla är relativt nystartade och benämner sig själva som just queera och som arkiv. Först ut var SAQMI – The Swedish Archive for Queer Moving Images som officiellt startades den 17 november 2017. Hack i häl kom QRAB – Queerrörelsens arkiv och bibliotek som startade den 10 december 2017, och därefter kom ArFB – Arkivet för Rosa Brus som såg sitt ljus den 20 september 2020.
Den här texten utgår från SAQMI:s verksamhet men nämner även andra samlingar och särskilt dem som omnämner sig som queera. Det finns många nätverk, organisationer och plattformar av olika slag med queera samlingar och queer blick som alla är viktiga för den svenska queera rörelsen i Sverige i dag.
Idén till SAQMI – The Swedish Archive for Queer Moving Images uppkom under tiden som jag, Anna Linder, forskade i ämnet queera rörliga bilder vid HDK Valand – högskolan för konst och design vid Göteborgs universitet (f.d. Akademin Valand), med stöd från Vetenskapsrådet, konstnärlig forskning, 2013–2017. Under 2016–2017 undersökte hen genom att intervjua aktiva konstnärer och filmare inom fältet, även möjligheten och intresset för att starta ett queert arkiv med ett så kallat startstöd från Kulturbryggan. Rapporten ledde vidare till en ansökan om stöd för att utveckla och bygga upp verksamheten som ett unikt och innovativt projekt, det första arkivet i sitt slag i Sverige och med ytterst få liknande verksamheter i hela världen. Kulturbryggan beviljade ett så kallat strukturbidrag i november 2017. Officiellt startade SAQMI på Bildmuseet i Umeå med det passande filmprogrammet Let´s Fly särskilt kurerat för Umeå Europeiska Filmfestival och dess dåvarande konstnärliga ledare Karin Johansson. I dag finns SAQMI fysiskt i Gathenhielmska kulturreservatet vid Stigbergstorget i Göteborg. I det så kallade Friggahuset arrangeras regelbundet evenemang och sammankomster för att stärka den queera rörliga bilden i Sverige. Digitalt finns SAQMI påwww.saqmi.se och med egen sida på Facebook och Instagram (med användarnamnet saqmi_). SAQMI har även en egen Play-kanal med både podd och vod (finns att lyssna på i valfri app genom att söka på SAQMI play).
SAQMI är idag både ett arkiv under utveckling och en plattform för kreativt queert synliggörande och samlar för första gången den queera rörliga bildens historia på en och samma plats; en historia som marginaliserats genom förtryck och självcensur under lång tid. SAQMI vill tänka nytt när det gäller vad ett arkiv kan vara. Inom SAQMI pratar vi mycket om att ”queera arkivet” och att ”queera databasen”. Det kan handla om att hitta queera beskrivningar för inmatning i databaser, metadata, ämnesord, kategoriseringar och sökbarhet. Det kan även handla om att skapa plats för queers med många olika roller, identiteter, konstellationer eller kollektiv och som arbetar under alias i sitt konstnärskap för att i perioder inte vilja bli sökbara, hittade, för att det är känsligt eller kanske för att de själva har bytt identitet. Hos SAQMI bygger alla samarbeten på förtroenden och tillit mellan medarbetare och deltagare. Det är processer som inte går att skynda på och ibland tar det åratal av ömsesidig väntan innan en når fram till ett samarbete. En väntan som beror på ett undersökande, begränsade resurser, sköra arbetsförhållanden och sårbara liv. Inom SAQMI arbetar de många medarbetarna ömsom betalt ömsom gratis, med lika lön och med utgångspunkten lustprincip och ett gediget intresse för queer rörlig bild.
SAQMI värnar alltid upphovspersonerna i första hand och det är ofta som dessa konstnärskap inte kan hittas i de stora och etablerade arkiven. Att berätta den sköra och sårbara historien om queer rörlig bild i Sverige är inte självklart eftersom den under så lång tid inte har tilldelats plats och medel för att verka. Den svenska queera filmhistorien bygger inte enbart på de verk som finns att hitta i tillgängliga filmarkiv som till exempel Svenska Filminstitutets filmarkiv, Sveriges Televisions arkiv eller samlingarna av audiovisuella medier hos Kungliga Biblioteket. SAQMI:s samling utgår från de queera individer som bidrar, tipsar, anmäler och deltar i SAQMI:s verksamhet. Detta är den stora och mycket viktiga skillnaden mellan ett så kallat gräsrotsarkiv, eller ”minor archive” som forskaren Dagmar Brunow vid Linnéuniversitetet brukar kalla det och ett stort nationellt filmarkiv. En stor minoritetsgrupp som i det här fallet benämns queer har koppling till och innehåller i sig en mängd ytterligare komplexa och sköra underminoriteter som fortfarande är väldigt utsatta, som till exempel transpersoner, intersexuella, bruna, newcomers (hbtqi – homosexuell, bisexuell, transperson, queer eller intersex som är flykting eller ny i Sverige), funkisar med flera. Om än vi har kommit långt i dag så är det fortfarande vita homosexuella ur medelklassen som är rådande norm i det queera samhället och inom alla tre arkiven SAQMI, QRAB och AfRB så är det likadant.
De mest utsatta inom den queera communityn har inte heller alltid velat synas eftersom det innebär en utsatthet i sig. Därför tror jag också att det kommer att ta tid innan vi alla kan verka inom samma organisationer. För att vara trygg och känna tillhörighet inom en grupp behöver du oftast kunna identifiera dig med flera andra som har liknande erfarenheter. Så även om SAQMI i sig lyckats skapa ett stort nätverk och trygga rum för filmvisningar och samtal så når vi fortfarande inte alla inom HBTQI+-samhället – så hur skulle någonsin ett stort statligt arkiv kunna representera oss? SAQMI når många som tidigare verkat i det fördolda i det som ansetts sjukt och olagligt. Verken som skulle blivit censurerade om dess rätta namn eller titel uttalats. Bakom lyckta dörrar, med kodord och på hemliga klubbar och i salonger, där har den queera konsten oftast skapats och visats. Inte med statliga medel. Fortfarande skiljer sig den queera kulturen mycket även mellan olika städer och landsdelar. Det som är välkänt i Göteborg är helt okänt i Stockholm och vice versa. Subkulturer rör sig på sitt eget sätt och en subkultur kommer möjligen upp till ytan om tillräckligt många får vetskap om den, precis så som du en gång i tiden behövde vara godkänd av två medlemmar på klubben Diana, en kvinnoklubb som startades av RFSL 1956, för att själv bli medlem och insläppt.
I dag skulle vi kunna säga att den queera konsten blomstrar, liksom dess filmer och personer. Queers vinner priser och får bidrag. Fler svenska queera filmer än någonsin görs och det ryktas om en queer konstbiennal, plus att det i skrivande stund (21 juni 2022) togs beslut i Göteborgs Stads nämnd för demokrati och medborgarservice om att starta ett Regnbågshus i Amerikahuset med invigning i slutet av år 2022. Med ett litet skevt leende brukar jag själv kalla denna tid för den queera guldåldern, för att i nästa ögonblick tänka att det snart kommer ta slut så det är bäst att skynda att organisera sig, starta upp saker och skriva så många ansökningar du bara orkar för att säkra en plats för den queera rörliga bilden i Sverige.
SAQMI verkar särskilt för dem som inte har synliggjorts tidigare och för dem som har svårt för att synas även nu. Det får inte glömmas att även om delar av den queera communityn är stärkta från mångårig kamp och hårt arbete så är delar av våra queera vänners kamp så mycket känsligare och svårare. Fortfarande är köerna till könsbekräftande vård evighetslånga och om du bara är lite brunare och inte pratar perfekt svenska så kommer du inte in i det svenska systemet. Sverige är inte ett jämlikt samhälle och grundsynen är fortfarande överlag rasistisk. När det skeva leendet övergår till ilska formas också styrkan. I de svåraste tider sägs det att vi är som mest kreativa och kanske är det rädslorna för allt ont som händer i vårt samhälle som gör att queers skapar plattformar för att skriva sin egen historia. För varje gång du hör att en privat queer-samling slängts av släktingar, av Svenska Filminstitutets medarbetare eller av partnern som inte ville synliggöras så stiger pulsen hos oss och vi kämpar vidare.
I Göteborg, Malmö och Stockholm har det skapats queera stadsvandringar över viktiga platser, där händelser återges och där queera pionjärer synliggjorts. Sam Hultin, HAMN (Malin Holgersson & Nasim Aghili) och nu senast Joakim Rindå är några av dem som nyligen skapat vandringar med särskilda inriktningar och andra, queera perspektiv. Dessa i sig bildar ett slags historiska sökbara arkiv online för queert liv i vårt land. Lägg därtill Lesbisk makt, Myter och verkligheter – en lesbisk odyssé, Queering Sapmi, The Unstraight Museum, Homografiska museet, Queer Art Fest, Blattequeers i film, Status Queer, Cinema Queer med flera så framgår det att vi blivit många som under de senaste åren hjälper varandra att fylla i luckorna i historien. Fortfarande är det en kamp och fortfarande är det en skör tråd som håller oss ovan ytan men på något sätt är ändå känslan att vi just nu är så många som gör avtryck och uttryck, så att våra samlingar och gärningar kommer att bestå.
SAQMI tycker att det är lika viktigt att synliggöra och tillgängliggöra valda delar ur arkivet som att samla in och arkivera. Vi hävdar inte att vi arkiverar material, utan vi förvaltar material tillsvidare för att synliggöra glömda och gömda historier. Vem som helst kan bidra med material och innehåll till samlingarna, så länge det rör svensk queer rörlig bild på något sätt.
Några av SAQMI:s egna projekt är:
SAQMI Play:
Digital kanal för filmvisning och samtal om queera rörliga bilder och arkivering.
I SAQMI Play möter vi personer ur flera generationer, som på olika sätt arbetar med queer rörlig bild.
Nightfall – Queer Talks & Screenings:
Nightfall är en kväll för queera samtal och visningar av färdiga verk och pågående arbeten. Nightfall bjuder in konstnärer och filmskapare att dela med sig och berätta om arbetet och processerna.
”När det skymmer blir allt vackrare. Då stänger vi dörrarna om oss och går in i vårt mörka rum där vad som helst kan hända. Filmvisningar och samtal i queer gemenskap där vi låter fantasierna och drömmarna vara våra egna. I slutet av dagen och där natten börjar, glider vi in i den rörliga bildens land. Sjunker ner i det dunkla, sköna och outsagda. Välkomna till ännu en kväll där samtalen aldrig tar slut och våra historier precis har börjat berättas”.
Cherry Pic:
Cherry Pic är kvällen som framhäver de lokala pärlorna och dammar av de nationella klassikerna. I denna serie visar vi er de svenska queerfilmerna ni absolut måste se.
Queer Moving History:
En serie filmprogram som lyfter upp berättelser med en queer historisk tillbakablick för att synliggöra nationella queera och samtida berättelser och perspektiv och dels låta dessa berättelser möta en ny publik.
Göteborgs Queera Filmhistoria:
Dokumentation av Göteborgs queera filmhistoria. SAQMI gräver i lådor, garderober och hemliga skåp efter gömda och glömda queera skatter. Projektet kommer att presenteras som en digital tidslinje.
Kort om arkiven:
SAQMI – The Swedish Archive for Queer Moving Images samlar för första gången i Sverige den queera rörliga bildens historia på en och samma plats. En historia som marginaliserats genom förtryck och självcensur. Med metoder som efterlysningar, insamlingar, dokumentation, intervjuer, arkivering, visningar, presentationer, workshops och samtal har den första plattformen för queer rörlig bild i Sverige skapats. www.saqmi.se
QRAB – Queerrörelsens Arkiv och Bibliotek är en förening baserad i Göteborg, öppen för alla som intresserar sig för queer historia, samtid och framtid.
QRAB bildades utifrån behovet och begäret att ta tillvara material som många gånger riskerar försvinna ur historien – berättelser om kroppar och kärlekar som dömts, gömts och glömts. QRAB använder ”queer” som ett inkluderande begrepp som innefattar lesbiska, asexuella, intersexuella, transsexuella, bisexuella och homosexuella existenser och erfarenheter. Genom att göra dessa berättelser tillgängliga för aktivister, akademiker och allmänhet vill vi främja en historiemedvetenhet som kan inspirera till fortsatt kamp för alla människors rättigheter och fulla frihet. www.qrab.org
AfRB – Arkivet för rosa brus är ett queert ljudarkiv som betraktar ljud som bärare av historia och syftar till att samla, arkivera och publicera queer kulturproduktion i ljudform. Detta gör vi i samarbete med andra arkiv, kulturarbetare, aktivister och forskare. Genom insamling, arkivering och publika arrangemang, utforskar vi tillsammans med deltagarna vad rosa brus och ett queert ljudarkiv kan vara.
